Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt. 103
af kvinnor, ! då deremot »Dansk kvindesam-
fund» räknar många manliga medlemmar.
Innan föreningen utsände sin inbjudan,
förhörde den sig naturligtvis om, huruvida
stämningen i de olika länderna vore för eller
emot ett nordiskt kvinnomöte.
Från Kristiania, Helsingfors och Göte-
borg svarades, att man var för mötet.
från Stockholm deremot har man icke
fått något svar alls. Skall man förvånas eller
icke förvånas deröfver?
Hvilket som -— ett möte kommer till
stånd, och det torde väl kunna anses vara
både önskvärdt och behöfligt, såvida man vill
samarbete de fyra ländernas kvinnor emellan.
Om också diskussions-frukterna af detta
möte icke skulle bli så stora, som man kanske
föreställer sig, så lider det intet tvifvel, att
det personliga sammanträffandet mellan alla
dessa olika kvinnor och män, hvilka arbeta
mot samma mål, skall verka styrkande, upp-
lifvande och fruktbärande för framtiden.
Ty det är att förmoda, att när hvar och
en återvänder till sitt land igen, skall han
känna sig ega nytt mod, större vyer och
bättre impulser än förut.
Och att mötesinbjudarne, så vidt de
förmå, skola veta att hålla på, att det verk-
ligen blir fö diskussion, derföre vågar man
kanske taga nedanstående Kvinliga Framstegs-
föreningens lilla sång som borgen:
Ja, vi elske vor Forening
Som et andet Hjem,
Hvor den frie aabne Mening
Altid vinder frem.)
Ja, vi elske den og tenke
Paa en Fremtid god,
Baade Pige, Hustru, Enke
Skenkede den Mod.
Morke Timer, trånge Dage,
Det var Livets Bud.
Fremskridtskvindens: Klage
Tod i Orknen ud.
Manden havde lert att stride
For sin gode Ret,
- Kvinden tav i al sin Kvide
Og försomte det;
Tad oss elske den Forening,
Sora oss Husly bod,
Hvor den frie, djerve Mening
Gamle Vaner bred,
Lad os elske den og mindes
Livets store Strid,
Ret skal löses, Uret bindes
Ved vor Kamp och Flid. > A. CO. M.
!) Man fruktade, att, ovana som kvinnorna äro
att yttra sig mera offentligt, skulle de af blyghet ej
våga sig fram med sin mening i mins närvaro.
>) Kursiv. af red.
Två Sonetter.
i
Man anser egennyttan för en makt,
Mot hvilken alla andra äro ringa,
Till lydnad kan den starkaste hon tvinga
Och viker ej för något, har man sagt.
Jag tror dock, ger man riktigt noga akt,
Kan väl i dagen någonting man bringa,
Som för en menniska må högre klinga,
På hvilket egoism ej bojor lagt. —
Ty sel — Om också för sitt eget jag
Hvar annan sträfvar, och sin egen möda
I främsta rummet sätter som sin lag,
Hvem lönar modren väl för hennes möda,
Blir sorgen ofta ej, hvad hon en dag
Får för all kärlek, som hon låtit flöda —
IE?
Du Bellman läst? — Säg, fann Du honom
skön?
Knappt någon svarar nej på denna fråga!
Det är ju erkändt, — hvilken lär väl Vöce
Att så bestrida alla lärdes rön? —
Och gör Du det? — Hvad får Du väl till lön?
Att synas dum och inskränkt; hafva låga
Begrepp om skönhet, sakna all förmåga
Se poesi i Bacchiglädjens dör, —
Ty sel — Bland laster utaf alla slag,
På krogar och i liderliga nästen,
Der nymfen ockrar fräckt med falt behag,
Der är kantänka humorn hedersgästen,
Som väcker oskuld, der den förr låg, död,
Och visar oss sin »sorg så rosenröd», —
Berlin 30 Mars 1888.
Sture Gustave Kjellson.
Humorn och nutiden.
(Ett diskussions-inlägg i sällskapet »Nya Iduns.)
an hör nu för tiden ofta uttalas, att
en schism uppstått mellan humorn
och sånggudinnan; och att så förhåller sig,
derom kunna vi ju litet hvar enas. Emeller-
tid känner jag mig manad att bryta en liten
lans såväl för den emanciperade sånggudinnan
som för den strejkande humorn.
+
Denna sonett, införd i föregående häfte, upp-
tages ånyo på grund af ett ombrytningsfel.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
