- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 3. årg. 1888 /
108

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-

FÖDA Fran Amerika.

El amerikanskt porträtt af Fredrika Bremer.

utländska, — men med ett så besynnerligt ton-
fall och så stark brytning, att man omöjligt kunde
vara säker om att begripa hvart tionde ord. Då
hon är så svår att förstå, är det ganskacget
att man tycker att hon fullt Nn fast öfverty-
gar sina åhörare Och att hon" talar på det
mest förståndiga vis" och i den välvilligaste
stämning. Det fins intet bättre hjerta än
hennes och ej många bättre hufvud. En li-
ten blandning af känsla kryddar hennes sam-
tal på det angenämaste, iförening med snabb,
fin humor och den fullkomligaste enkelhet;
Det råder hos henne
ungdomligt, som berör en mycket angenänit;
något af lefnadsmorgonens friskhet och doft
finnes ännu kvar i denna lilla, vissna törn-
ros: dess: belöning för att aldrig hafva brutits
och burits, utan endast hafva spridt vällukt
på sin stjelk. Jag glömmer hufvudsumman af
vårt samtal. Det var mycket om konst, för-
stås, ehuru detta är ett ämne, som Miss
Bremer påtagligen icke har reda på. Vi
talade också om loppor, — insekter, hvilka

i Rom göra - sig hemmastadda 1 ens bur
och barm och äro så vänliga och oundvik-

liga, att man ej längre af grannlagenhet
hindras att syfta på de af dem ålagda li-
danden. Stackars lilla miss Bremer plågades af
en; medan hon slog i våra koppar. Bland
annat talade hon äfven om den svenska vin-
tern och sade, att hon tyckte om den, huru
lång och svår den än var. Detta kom mig
att blygas öfver min rädsla för Nya Englands
vinter, hvilken jag varit rädd för, innan jag
lemnade Amerika och som jag nu, efter fem
eller sex milda engelska decembermånader
afskyr ännu mera.

Efter en stund inträdde två unga flickor,
miss Bremers grannar, kunde jag förstå, just
hemnkomna från en lång promenad på Cam-
pagnan, upplifvade ochtrötta på samma gång.
Den ena tycktes vara en tyska, den andra en
fransyska. De hade med sig blomstergåfvor
och språkade lifligt och förtroligt med miss

Bremer. Då vi voro färdiga att taga af
sked, bad miss Bremer dem att följa med

henne och oss ut på branten af Tarpejiska klip-
pan. Innan vi lemnade hemmet, tog hon en
bukett rosor ur en vas och gaf dem till miss
S., som sade, att hon skulle lyckliggöra sina
» sex systrar genom att gifva en ros åt hvar
och en af dem. Sedan gingo vi utför de
trassliga trapporna och genom trädgården ut
på branten af klippan, som stupar lodrätt
ned. Derpå gingo wvi åter inomhus, trappa

något fMickaktigt,”

upp: och trappa ned genom krångliga korri-
dorer, tills vi kommo ut på gatan, som ännu
var full af de små trasvargar hvilka svärma
och rota i dehna del af Rom. Vi återvände
till -vårt hem genom en hvälfd port och utför
en «bred trappa till” Capitoltorget, och från
dess ända, på höjden af den långa sluttande
gatan, der Castor och Pollux och de gamla
milstolparne stå, vände vi oss åt venster och
följde en slingrande stig, tills vi kommo in
på gården af ett palats. Denna gård är om-
gifven. af ett bröstvärn, öfver hvilket vi lutade
oss fram och sågo Tarpejiskasklippans bråd"
djup ungefär lika högt som ett fyravånings-
hus. På kanten af detta bräddjup tog miss
Bremer afsked af oss, innan vi lemnade går-
den. Hon kysste min hustru mycket hjert-
ligt på båda kinderna . . och så vände hon
sig till mig. ...tryckte min hand, och så
skildes vi-åt för att kanske aldrig mera råkas.
Gud välsigne hennes goda hjerta! .. . Hon
är ett ofanligt älskvärdt, litet fruntimmer,
värdig att vara hela menniskoslägtets tant.
Jag misstänker, i förbigående sagdt, att- hon
icke tycker hälften så bra om mig, som jag
tycker om henne.

så tror hon att det på ett eller annat sätt är
något i olag hos mig. Det gör mig ondt om

hon så skulle tro, ty en god, hjertevarm, klar-
synt och finkänslig menniska som hon bru-

kar hafva skäl för sina omilda tankar, då hon
i sällsynta fall låter dem uppkomma inom sig.

Rättelser.

Genom ombrytningsfel har i artikeln: »En blick
på svenska folkskolan etc» stycket: >Pack vare
lärarebildningens etc.» fått plats såsom det 14:de i
afd. I. I samma stycke förekomma uttrycken svå-
kenhets-, liflighets->; skall vara: vakenhet, liflighet.
Smärre tryckfel orättade.

»ILiteratur», sid 91 2:dra spalt, 3:dje rad ned-
ifrån står: sand; läs: sandt; sida 92, 1:sta spalten:
14. rad. uppifrån står: udskällende, läs: udskeldende
2:dra spalten 19:do sid. nedifrån står: overonskom-
melse; läs: overenskomst,

INNEHÅLLSFÖRTECKNING:

Joh. O—r: En blick på svenska folkskolan
med anledning af Eva Vigströms artikel i Göteborgs
IH. ’T. — Ett nordiskt kvinnomöte. — Sture Gustare
Kjellson: Två Sonetter. — Amalia Fallstedt: Hu-
morn och nutiden. (Ett diskussionsinlägg i sällskapet
Nya Idun). — €; Go: Från Amerika, Ett ame-
rikanskt porträtt af Fredrika Bremer,

Distribuerasal WEPTERGREN & KERBER, Göteborg.
Göteborg, Wald. Zachrissons. Boktryckeri 1888, ”

Jag har fått i mitt huf- -
vud,att hon, anser mig otillgänglig eller ock- :

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:54:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1888/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free