Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
Blott en kyss.
omkring lampan. De hade ej känt hvarann
så länge. Ett halft år innan han friade, och
nu var det sju månader sedan dess, Han var
notarie i ett af de kongl. verken med sjutton
hundra kronors lön om året. Men hennes
föräldrar voro rika. Hela bosättningen fingo
de af dem, och så hade de fått löfte om
»litet hjelp» hemifrån sedan också. Åh, hon
visste nog, hon, som var pappas lille hus-
tomte, huru stor en sådan liten hjelp kunde
bli. Hon hade nått nära slutet af gatan utan
att i någon af de snöbetäckta manliga figu-
rer, som skyndade förbi henne, möta Fredrik.
För att fördröja vägen började hon se in i
butikfönsterna. Inne i en cigarrbod, mot
glasdörren till gatan, stod en käpp med krycka,
af hvitt elfenben, bildande hufvudet af en
hund. Hon stannade hastigt och lutade sig
inåt för att se. På disken låg ett par kastor-
handskar och en hatt med lågt sorgflor. Ett
leende gled öfver hennes ansigte. Han var
derinne, och hon skulle öfverraska honom här-
utanför. Så gick hon till fönstret och för-
sökte se in på sidan af den pyramid af ci-
garrlådor, som reste sig der. Ja, der stod
han. Han talade med någon, som skymdes
af lådorna i fönstret, men af ljudet af en
gqvinnoröst kunde hon sluta till, att det var
cigarrfröken i boden. Det låg något febrilt
och upphettadt i Fredriks ansigte, som hon
icke hade: sett der förr, och ett högljudt
skratt inifrån kom henne att rycka till med
en liten känsla af obehag. Nu drog han sig
hastigt åt sidan, sträckande ut armen som
för att hejda någon, och i samma ögonblick
sprang flickan derinne förbi honom. Hon
stannade på tröskeln af ett inre rum, som
skildes från butiken af en röd gardin, och
såg sig om på honom med en kokett kast-
ning på hufyudet. Som en pil var han efter
henne. Ett kort utrop kom öfver Hedvigs
läppar, och så tryckte hon i andlös spänning
ansigtet mot den kalla rutan. Den lätta
dörrgardinen hade fastnat på hans axel och
blottade gruppen innanför. Hedvig for till-
baka liksom för ett slag i ansigtet. En stund
höll hon andan som för att hämma ett skri
af fasa, och så rusade hon i ursinnig vild
förbittring mot glasdörren. Men i samma
ögonblick hon grep om dörryredet, släppte
hon det åter och skyndade, som jagad af
panik, tillbaka utför gatan, Vinden, som nu
låg mot henne, piskade de isiga snöflingorna
i hennes ansigte. Hon kände det ej. Hon
gick som en morfindrucken, som döfvad af
ett slag öfver hjessan, under det butikfönster,
gaslyktor och menniskor dansade förbi henne
i ett brokigt virrvarr. Hon gick på måfå
gata upp och gata ner. Huru länge, visste
bon ej. Drefs framåt af sin qvalfulla ångest-
skriande smärta, Slutligen saktade hon ste-
gen. Hon var utanför Jacobs kyrka, der det
hölls bön, och gick in, Kyrkan var svagt
upplyst, och hon satte sig i skuggan afen af
orgelläktarens pelare. — Prestens ord gingo i
ett oredigt mummel förbi henne, och tankarne
rusade i ursinnig fart genom hennes hjerna.
I morgon skulle det lysäs. Hon kunde ej
förhindra det. . För sina gamla aktade för-
äldrars skull kunde hon ej ställa till skandal.
Och hvad hade hon att förege? Att han
hade kysst en cigarrflicka. Åter höll samma
förtviflade qval fast om hennes hjerta och
med en sakta qvidan böjde hon ner hufvudet
och gret. Men han skulle aldrig få veta, att
hon sett den skam, det helgerån, som ödelagt
hennes tillförsigt till honom. Hon började
frysa i sina våta kläder och blef uppmärk-
sam på, hvar hon var.
»När nu en otrogen bjuder eder till
gäst, och I viljen gå till honom, så äten allt,
det eder förelägges, och frågen intet derefter
för samvetets skull», ljöd det från prediksto-
len. Hon upprepade bibelspråket för sig sjelf
och ett främmande kallt uttryck drog öfver
hennes ansigte. Lilla Hedvig hade blifvit
qvinna. — Lifvets bägare hade räckts henne
och hon förde den med stadig hand till sina
läppar. Hertha.
5
Et Par Ord om Edvard Brandes
to sidste Skuespil ”Kerlighed”
og ”Overmagt”
» rört af Tadignationsliteraturens Bölge-
2206 slag, staar Forfatteren Edvard Brandes
overfor Publikum.
Aldeles -usminket viser han 0s$ i sine
Skuespil Livet, saadan som det i vor Tid
leves af en ikke lille Del af de Mennesker,
der hörer til det, mån kalder det gode Sel-
skab.
Det er ikke ubetinget fornöjeligt at staa
Ansigt til Ansigt med det Selskab, Forfatteren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
