- Project Runeberg -  Framåt (Göteborg) / 3. årg. 1888 /
135

(1886-1889)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Framåt.

135

Bortsedt från allt; som rör vårt skolvä-
sen och vår folkundervisning, vill jag här söka
framställa några tankar och erfarenheter rö-
rande barnundervisning i allmänhet, med sär-
skilt fästadt afseende på de okunnigare klas-
sernas barn.

Jag önskar, att jag kunde göra detta på
alldeles fri mark, d. v. s. som om här aldrig
funnits några skolor. Men detta är omöjligt,
då wvi alla, äldre, yngre och barn, på något

sätt, antingen direkt eller indirekt, tagit
djupa intryck af skolväsendets skiftande
former.

Redan innan ett barn satt sin fot i en
skola, har den lilles fantasi upptagit bilder
ur skollifvet samt leker skola med små kam-
rater eller med dockor, pallar och diverse
andra lätt handterliga föremål. Af dessa 1e-
kar framgår klart och tydligt barnets före-
ställning om skolan och om kunskapens mål.

Stanna t. ex. i en portgång vid de fat-
tigare kvarteren i någon stad eller vid en
lekplats på landet, då ärstiden tillåter barn-
lekar utom fyra väggar, och I skolen få se
små spegelbilder ur skollifvet, hvilka väl äro
egnade att väcka eftertanken. |

Figuren med rottingen i ena handen och
boken i den andra saknas aldrig i dessa 1e-
kar, lika litet som de grymma hotelserna,
straffen och de lysande löftena om belöning.

Med - dessa föreställningar om wundervis-
ningen och dess syfte är barnet fördt på
villospår, kanske innan det fått boken i hand,
ty hvad lekarne ej inplanta, det göra hem-
men, i det skolan der framställes, dels som
en kapplöpningsbana efter beröm, dels som
en inrättning, hufvudsakligen afsedd att öf-
barnen i tukt och folkseder.

Det gäller derför först och främst att
varsamt undersöka, hur djupt den falska upp-
fattningen gripit in i barnasjälen, och i hvil-
ken riktning afvägen egentligen går. Barn,
hvilka i hemmet framhållas som små wnder-
verk af klokhet och begåfning, äro naturligt-
vis mest tilltalade af föreställningen, att sko-
lan är till för att prisbelöna dem,som fortast
hinna igenom klasserna; derför anstränga de
små sina minnen till det yttersta, i fall de
tillåtas att lära sig utanlexor, och de visa
en rent al feberhet ilver att få ge ifrån sig
den sålunda inlärda lexan.

Lyckas man förvärfva sig dessa små
fåfängans martyrers förtroende, tillstå de helt
öppet, att de frukta att glömma lexan, i fall

för att undgå den öfverhängande faran.

de ej genast och hastigt få ramsa upp den-
samma.

Hos sådana barn blir förståndsutvecklin-
gen vanligen ringa, om de ej tidigt föras på
rätt spår, och man får ofta se sådana pris-
belönta kapplöpare den ena stunden miss-
handla ett djur och den andra stunden höra
dem rabbla upp t. ex. den kristna trosbekän-
nelsen eller nattvardsorden midt ibland en
flock svärjande pojkar, för att här ej tala om
ännu gröfre missbruk af lexläsandet utom
lärosalarne:

Det är ingen lätt sak att främja för-
ståndsutvecklingen hos ett dylikt förkollradt
barn; det kan gå år, innan den lille lär sig
förstå, att undervisaren har ett helt annat
arbete än att blott berömma och sporra eller
hota och slå. Den lille egenkäre lärjungen
finner sig lika mycket sårad af den omsorg
och uppmuntran, som visas de tillbakadragna
kamraterna, som han finner sig förnärmad af
den ringa vigt, der lägges vid hans minnes-
kunskap.

Icke sällan händer, att det fåfänga bar-
nets närmaste anförvandter fortfara att hämma
barnets tankeutveckling genom att framställa
den lille som en förorättad varelse:

Här äro många, ja fler än många vuxna
personer bland oss, som ej förstå, att en
skola” måste tjena och hjelpa barnen, först

och främst genom att lära de små att tänka

rätt och förnuftigt om sjelfva undervisnin-
gens mål.

Barn, hvilka äro föga anlagda för boklig
sysselsättning, betrakta vanligen skolan som
en straftfanstalt, der det vankar stryk, så fort
undervisaren upptäcker, attlärjungen ej «kan»
sina stycken. Denna föreställning framkallar
frestelsen att taga lögn och svek till hjelp
För-
äldrar, hvilka af mer eller mindre grundade
skäl hysa fruktan för, att det försumliga bar-
net skall misshandlas i skolan, söka rädda
det genom föregifyen sjukdom, något som än
ytterligare befäster barnet i den tro, att «skol-
knep» äro både nödvändiga och oskadliga.

Hur tålamodspröfvande det än kan
vara att i början arbeta med lögnaktiga och
bedrägliga barn, äro de dock vanligtvis lät-
tare att leda på rätt stråt än de, som äro
genompyrda af fåfänga och egenkärlek. För
det första är det för de förra en ofantlig
öfverraskning att ej bli trakterade med ho-
telser, skymford eiler kroppslig misshandling,
då de litet eller intet «kunna», Dernäst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:54:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framatgbg/1888/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free