Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framåt. : 219
Till källan på gatan.
(Efter finskan.)
Ois tyttäret tyköösi
Kes’öillä kulkentet
Ja lempeä sinussa
Salassa kylpeneet!
Oksamen.
vem bjöd dig, stackars källa,
; 4 Bland gatans grus och sand
Din klara bölja gömma,
Alt kväfvas efterhand?
Här går du tyst och ensam
Di
Här lyss i kvällens skönhet
Als ingen på din sång.
n stilla, sorgsna gång,
Hvar dag, när gatan sopas
Och spolas ren från dam,
En sky af grus och stenar
Mot dig man vräker fram;
Här, ringa och föraktad,
Du blott en rännsten är,
Som ej har lof att spegla
En solens stråle skär.
Ner .i det svarta kärret
Vid skogens mörka bryn
De” sist dig skola jaga,
Att dränkas helt i dyn;
Der tänds ej dagens stjerna,
Ej nattens: silfverljus,
Och inga fagra blommor
Stå der i furors sus,
0, om dill öga öppnats
I vildskön ödemark
Bland tavastländska tallar,
I jettefurors park!
Der hade vandrarn hvilat
I svalkan vid din strand
Och hemtat ur ditt sköte
En läskedryck ibland.
Och om uti Karelen
Din barndomsvagga stått,
Om dagens gryning spegla
I Savolaks du fått,
Nog hade granar gungat
Kring dina stränder då,
I hvilkas gröna toppar
De gyllne gökar slå,
Trollkarlar skulle kastat
Uti din helsoflod
Båd silfver, guld och perlor
Och mången rik klenod!
Och bygdens väna tärnor
Så mången sommarnalt
I dig sig hemligt badat
Till skönhets gyllne skatt.
Men stackars liten källa,
Bland gatans grus och sand
Din klara våg förrinner
Och kväfves efterhand;
Här, ringa och föraktad,
Du blott en rännsten är,
Som ej har lof att spegla
En solens stråle skär.
Fogel Blå.
ad
Sj ja
Theorier.
En Skitse
al Ingeborg Gerstenberg-Muller.
Vun havde lagt sin Livsplan, hun haa-
(28 bede ikke paa det uventede, det ufor-
"2 modede, det vidunderlige. Hun vilde
selv bryde sig en Bane, ved sin egen Energi
krempe sig frem og hevde sin Plads i ’Til-
yveerelsen, hun vilde ikke först ved en Mand
blive til noget, som et Nul, der kun faar Be-
tydning ved Enerne; der seettes. foran.
Gyda vidste, hvad det var: at ville; vidste,
at ethvert Maal, enten det er sat lavt eller
höjt, krever Vilje og Udholdenhed for at naas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
