Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
Kvinnofrågan och sedlighet.
måste vi, i fall vi börja med att iakttaga kul-
turens ursprung och första utvecklingsformer,
förr eller senare få fatt på kvinno- och sed-
lighetsfrågornas ursprung samt, om vi följa
kulturhistorien fram till våra dagar, slutligen
anlända vid våra dagars kvinno- och sedlig-
hetsfråga. Efter den vandringens slut böra
vi vara i stånd afgöra, hvilket dessa frågors
slägtskapsförhållande till andra af dagens brän-
nande kulturfrågor är, samt —- hvarpå det här
för mig framför alt kommer an — afgöra,
hvilka bland de nu gängse ideerna om kvin-
nans ställning och sedligheten äro att betrakta
som moderna och hvilka som fördomar.!)
Ingen tviflar numera på att själfuppehål-
lelsedriften är djurlifvets elementäraste drift,
samt att fortplantningsdriften blott så små-
ningom (ehuru redan på ett mycket lågt ut-
vecklingsstadium) differentierar sig från själf
uppehållelsedriften, De lägre och högre dju-
rens, inklusive människans, lif uppfylles helt
och hållet eller till allra största delen af dessa
båda, tydligt urskiljbara drifters tillfredsstäl-
lande. Detta »tillfredsställande» antar hos
olika djurarter, under olika yttre förhållanden
och på olika utvecklingsstadier, olika former.
Beträffande oss själfva kalla vi, människor,
dessa former kulturformer, och deras utveck-
lingshistoria kulturhistoria.
De högsta djurarternas ekonomi (såsom jag
för korthetens skull vill kalla alt, hvad till själf-
uppehållelsedriftens tillfredsställande hör) har
ännu till basis det blotta tillegnandet af fär-
diga naturprodukter, och könslifvet utmärkes
fortfarande för en regellös blandning mellan
mogna könsindivider af alla åldrar och för-
vandtskapsgrader. Hvad som skiljer den vilda
människan från hennes djuriska förfäder är
just, att hennes ekonomi innesluter användan-
det af elden och af några få enkla redskap
(flintredskap, pil och båge o. s. v.), samt att
kampen för tillvaron och det naturliga urva-
let ur hennes könsförhållanden bannlyst par-
ning mellan föräldrar och barn. Aktenskap
mellan bröder och systrar existera emellertid
ännu länge på detta kulturstadium. Som vil-
dens ekonomi emellertid är oorganiserad och
fullt individualistisk — d. v. s. hvarje individ
sörjer blott för sina egna behof — äro hans
1) I öfverensstämmelse med min ofvan formu-
lerade hypotes menar jag med modern idé en idé,
hvilken har sitt transscendenta korrelat i den om-
gifvande verkligheten samt med fördom en idé,
hvilkens transscendenta korrelat redan upphört
existera.
äktenskap polygam-polyandriska samt utan nå-
gon bestämd varaktighet. Vilden utvecklas
emellertid till hvad vi vilja kalla en barbar:
d. v. s. hans ekonomi blir rikare och" mer
komplicerad genom husdjurens tämjande och
sädesslagens odlande, i följd hvaraf nya for-
mer för könslifvet uppstå. Gjorde den nästan
exklusiva jägareekonomien vilden till individu-
alist, så gör jagtens förening med ett primi-
tivt åkerbruk och boskapsskötsel barbaren till
kommunist. Denna kommunism alstrar en på
blodsförvandtskap grundad stamindelning, med
hvilken nära sammanhänga egendomliga äkten-
skapsformer, som man äfven kunde kalla kom-
munistiska: en grupp män är gift med en
grupp kvinnor, hvarvid umgänget mellan in-
dividerna af de båda grupperna är fullt obun-
det. Men icke blott föräldrar och barn, utan
äfven syskon samt kusiner äro nu uteslutna
från äktenskap med hvarandra.?)
Stamförfattningens kommunistiska produk-
tion hade uppstått ur den vilde jägarens karga
och ovissa existensförhållanden samt haft till
ändamål alt genom kooperation och arbets-
delning bereda en rikligare och tryggare ut-
komst åt stammedlemmarne. I den mån som
denna primitiva kommunism, gynnad af för-
delaktiga naturförhållanden, utvecklade männi-
skorna i naturbeherskning, i konsten alt odla
jorden och tillgodogöra sig boskapens afkast-
ning, gjorde den sig själf öfverflödig och ba-
nade väg för privategendom och individuali-
stisk produktion.
Man antar, att privategendomen först upp-
stått bland de ariska herdefolken. Hos dessa
rådde under barbariet den arbetsdelning, att
kvinnorna skötte inomhusarbeten samt en del
af åkerbruket, men männen däremot vaktade
och skötte hjordarne. 1 dessa senare låg en
växande rikedomskälla, som under århundra-
denas lopp gjorde den barbariska kommunis-
men öfverflödig och enskild eganderätt önsk-
lig. Dessa nya privategare voro emellertid
män — eftersom hjordarne ständigt varit i
männens vård — och med de enskilda män-
nens privata förmögenhet följer deras kraf på
att kunna förvärfva sin rikedom åt barn, som
de säkert visste vara deras egna. Detta var
emellertid blott möjligt genom ett grundligt
revolutionerande af den barbariska äktenskaps-
formen, d. v. s. genom afskaffande af ärftlig-
heten på mödernet, genom tillintetgörandet af
2) Här liksom framgent stöder jag mig på försk-
ningar af Morgan, Engels, Bachofen m, fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
