Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
NÅGOT 011 KLUBBAB.
är en gammal mestits, hvars fader ännu flackade omkring som
jägare i urskogarna. Han känner i botten forellens hela
trilsk-het och hittar villebrådets stigar så väl som det sjelf. Det är
en ifrig efterfrågan att få honom med på fiskeriutflygter. Den,
som har honom att ro båten, får alltid god fångst — naturligtvis
genom egen skicklighet, men Mat har alltid lyckan med sig, äfven
de dagar, då ingen annan får det minsta.
Att hafva alla dylika herrligheter till sin tjenst är
naturligtvis ej billigt för de hundrade medlemmar, som klubben räknar.
Den årliga afgiften är 75 dollars och inträdesafgiften 1,000
dollars, hvaraf dock 500 äro inbetalta för aktie i klubben. För
dessa penningar låter man också utföra stora företag; man har
redan gräft en sjö på 20 acres för forellerna och en annan på
10 acres är under arbete.
Skogarna äro vilda och ödsliga; de härjas ofta af
skogseldar, denna plåga för alla amerikanska skogar. Man kan i dessa
skogar göra turer, under hvilka man icke blott beundrar en skön
natur, utan på samma gång ser dem i en ursprunglighet, som
om man vore tusen mil från det närmast bebodda ställe.
En å rinner genom en del af skogarna. I denna hvimlar
det af foreller; i de djupa skuggorna viel stränderna hafva de
sina hålor, ifrån hvilka det gäller att locka fram dem. Men
bättre än att stå stilla på samma ställe och kappas med den
nyckfulla fisken i fintlighet är det att låta foreller vara foreller
och segla ned åt ån, än drifvande med strömmen, än stakande
sig fram, än sittande på grund på en kullstörtad trädstam eller
fängslad af grenarna vid stranden. Buskarna bredvid ån äro
täta och hoptofvade som i en urskog, brokiga fåglar smyga fram
och tillbaka, blommor titta fram öfverallt, de äro insprängda i
gräset på stränderna, små öar, bara blommor, skjuta upp i ån,
de sitta i täta vippor i sprickorna på de fallna trädstammarna,
vattnet är så genomskinligt klart, att man ser alla bottnens
stora, mjuka vattenväxter ligga der nere som mossfjädrar
och utgöra en egendomlig prydnad, luften är uppfylld af doften
från blommor och skogens starka, friska lukt, himlen är klar och
hög, solen skiner starkt, men dess strålar hinna icke in under
löffestonerna. Man har slutit fred med forellerna, allt är stilla,
behagligt, fredligt, man liksom sjunker hän och tappar bort sig
sjelf i denna ensliga natur; äfven för en icke-sportsman är South
Side Club ett särdeles tilltalande ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
