Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRABBNINGEN BÖRJAR. 69
Spekulanterna höllo krigsråd med juridiskt biträde, och
anbudet blef afslaget.
Nästa dag, fredagen den 24, skulle allt vågas. "Ringen"
valde för denna dag till hufvudagent en rik tysk, Albert Speyers,
en man, för hvilken hela lifvet är begränsadt af guldbörsens
väggar. Förutom honom hade man försäkrat sig om en hel
brigad af mäklare, dels för att arrangera med dem, som blefvo
drifna till att bedja om nåd och gå in på ackord, dels för
att hjelpa till med de egentliga spekulations-manövrerna.
Hela staden visste hvad som förestod. Gatorna omkring
börsen hvimlade af åskådare, ja, till och med alla fönster voro
fulla af nyfikna. Med vanlig cynisk fräckhet infann sig Fisk
på morgonen å bandets hufvudkontor, beledsagad af två bekanta
skådespelerskor.
Striden började dermed, att guldet stod i 143 i. Ett halft
hundradetal agenter satte till skuldrorna, och upp gick det till
145, 146, 147, 148, 149 och klockan 11 till 150. De agenter,
som skulle uppgöra med dem, som läto sig skrämmas, hade fullt
upp att beställa, och man tyckte ändock icke, att det gick fort
nog. "Högre upp" var lösen, och på fem minuter blef priset
160. Albert Speyers hade genom agenter denna morgon köpt
åt bandet 26 millioner. Just nu visade sig Heath på Fisks
ordres och gjorde ett bud: "160 för en million". Detta bud
af en känd lugn, försigtig mäklare efterföljdes af en andlös
tystnad. Ingen svarade, och han försvann åter. Många, som
hittills hållit stånd, kände sig nu intagna af förfäran och
strömmade till hufvudqvarteret och till Goulds enskilda kontor för
att få något arrangement. Några främmande hus och några
gamla New-York-hus höllo stånd, men aldrig hade börssalen och
gatan varit skådeplats för en sådan jämmer och förtviflan. Skrik,
rop, tjut genljödo från alla håll, blandade med förbannelser öfver
upphofsmännen till den förskräckliga plundringen, allt hopp syntes
vara ute, regeringen var redan för längesedan underrättad om
det skändliga jobberiet, men intet svar afhördes på de frågor,
som telegrafstationen i börssalen oupphörligen lät dallra i
Washington, således var regeringen också med om plundringen.
Emellertid hade de sammansvurne, såsom vanligt lemnande
några i sticket, börjat att i allsköns hemlighet sälja allt hvad
de kunde. Under det att Gould genom ett dussin just derför
hyrda mäklare sålde allt hvad han hade till mellan 135 och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
