Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN QVINLIG REFORMATOR.
nämnda är en vacker, hvithårig, utomordentligt grann dam, som
uppenbarligen gör sig omak för att se så blyg och så litet
framfusig ut som möjligt, hvilket dock ingalunda lyckas. Hon
har för öfrigt ett väl ihopkommet tal, hvilket hon håller på
resande fot öfverallt i hela unionen, der det betalar sig, till dess
honij får göra sig ett nytt, som man kan få höra i Boston, i
Salt-Lake-City och i San Francisco, under ett kokett leende,
vemodigt ristande på de hvita lockarna och humoristisk
gesti-kulation noggrannt på samma ställen. Hennes uppträdande
förebådas alltid genom dundrande puffar i tidningarna, hvilka puffar
gå ända tillbaka till hennes tidigare barndom för att visa, hvilket
utomordentligt snille hon är och alltid har varit. Hon lutar åt
"free love", men förklarar sig sjelf vara ett mönster som maka
och moder. I trots af puffsystemet och det fullkomligt
affärsmässiga sätt, på hvilket hon drifver sin qvinnouppväckande
verksamhet, står hon åtminstone i sina egna tankar såsom den mest
potenserade qvinlighet, när hon uppträder.
Detta kan icke sägas om hennes skugga, miss Susan B.
Anthony. Om en karrikatyrtecknare ville göra ett
fantasi-porträtt af en qvinlig reformator, skulle det ofelbart komma att
likna henne. Det är en hög, mager gestalt med ett gult,
ryn-kigt, spetsigt ansigte, stora glasögon och en torr, hård röst.
Hon går, står och talar alltid med händerna på ryggen och
lägger an på att hafva alla en skolmästares manér. Hennes fack
är det ondskefulla. Hon talar endast godt om mrs Stanton,
hvilkens försäkringar om egen förträfflighet hon troget attesterar.
Hon är ogift, och hennes känslor för mankönet kunna, att döma
efter tonen i hennes tal, karakteriseras genom det enda ordet:
"afsky". Hennes verksamhet består uti att med en af förbittring
ännu darrande röst berätta, huru en gång för 20-30 år sedan,
då man icke hörde fruntimmer hålla tal och hon första gången
begärde ordet vid en sammankomst, dirigenten kikade ned, "kikade
ned, mina damer och herrar, och pekade åt mig med sitt
pekfinger, pekade åt mig och sade: ’ni är ju fruntimmer’, och lät
rösta öfver, huruvida jag skulle få ordet" och huruledes denna
afskyvärdhet, som hon icke kan glömma i alla evigheter, under
tidernas lopp efterföljts af andra liknande afskyvärdheter, begångna
mot henne personligen, och i förhållande till hvilka ett blodigt
tyranni och negrernas misshandling i Södern endast kunna räknas
som sjelfsvåldiga pojkstreck, ty i henne, Susan B. Anthony, sårade
man qvinnohjertat. Derför, omättlig hämd, oförsonligt hat emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
