Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en amerikansk domstol.
135
-dessa platser särskildt privilegierade, de i saken närmast
intresserade, advokaterna, damer och referenter. Fången sjelf, som
satt emellan två civilklädda polisbetjenter, försvann helt och
hållet bland den öfriga publiken, och när man såg hans råa,
likgiltiga ansigte, kunde ingen tro, att detta var den man,
för hvilken det i denna stund gällde lif eller död. Endast
när det hördes ett eller annat ovanligt stoj från den sidan, åt
hvilken juryn hade gått ut, liksom ryckte det till litet i honom,
och han vände ovilkorligen hufvudet om, men endast för att
åter intaga sin likgiltiga hållning, när stojet åter upphörde.
Långt mera medlidande uppväckte då hans hustru, som tätt
beslöjad satt med sina tre små barn mellan de qvinliga
åhörarna för att vänta på afgörandet af mannens öde, men tillika,
och säkert icke minst, för att göra intryck på juryns hjerta.
Det förgick en timme, två timmar och tre timmar, och
ingen jury kom tillbaka. Hettan i domsalen blef nästan
öfverväldigande; en fjerdedel af åhörarna hade fallit i djup slummer,
och de flesta andra, rätten ända från domaren och skrifvaren
till dörrvaktarna, syntes vara nära deran. Dåsiga och tysta
suto vi alla, så att rätten i trots af den spännande situationen
erbjöd bilden af en domstol i prinsessan Törnrosas slumrande
rike. Men plötsligt löses förtrollningen, åhörare och dörrvaktare
och skrifvare vakna till förnyadt lif. "Juryn kommer" heter det,
och in kommo de tolf stackars "idioterna" i ett sorgligt tåg, ty de
hade icke kunnat komma öfverens om ett utslag, och deras ärende
var endast att af domaren utbedja sig nya "instruktioner". De
erhöllo icke mycken tröst; domaren, för öfrigt en, efter hvad det
sades, af New-Yorks rappaste domare, hänvisade dem till hvad han
sagt på morgonen och framhöll endast på nytt med ett par ord
nyanserna mellan öfverlagdt mord, enkelt mord och ett utan
bestämd föresats att skilja någon vid lifvet företaget dråp. Ånyo
måste de börja sina öfverläggningar, men nu hade man förlorat
tålamodet, och salen tömdes efterhand. Ju förr man gick, desto
bättre; kl. 9 på aftonen var juryn lika långt kommen och blef
instängd för natten. Först följande förmiddag lät den rätten
veta, att den blifvit enig om ett utslag. De edsvurna blefvo
införda, och den äldste af dem meddelade domaren, att juryn
blifvit enig om ett utslag, som förklarade Foster skyldig till
öfverlagdt mord, men med rekommendation tiil nåd.
Några dagar derefter dömdes Foster i följd häraf "att
hängas vid sin hals, tills han var död", och i sitt allvarliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
