Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G K AU T 051 SKANDINAVERNA.
181
trädesrummet föres man genom ännu ett rum in i den sal, som
är presidentens arbetsrum. Vid ändan af ett långt bord sitter
han sjelf, med sina papper framför sig. Han bortlägger sin
penna, och ett "glad to see you", ett kraftigt handslag och en
plats på en stol vid sidan af presidenten äro de tre första
tempi vid en audiens-ceremoni.
Grant skildras i allmänhet, såsom bekant är, som
utomordentligt tyst och ordkarg, och man har åtskilliga roliga
berättelser om fåordiga engelsmäns besök hos den tystlåtne mannen;
men han kan äfven vara rätt meddelsam, och med mig talade
han till och med ganska mycket, då samtalet rörde
skandinaverna härstädes — att göra skilnad mellan svenskar, norrmän
och danskar faller sig vanskligt för amerikanarna — och det var
ett mycket vackert vitsord mina "landsmän" i de tre graderna
fingo af honom. De hörde otvifvelaktigt till unionens bästa
medborgare. Presidenten kände både från krigstiden och från sina
resor många af dem, han hade sett hundratals skandinaviska
"settlernents" och öfverallt funnit samma goda egenskaper: flit,
outtröttlig arbetslust och förnöjsamhet. Det hade ofta gjort
honom glädje att se, huru skandinaverna, som kommo öfver till
Amerika, nästan utan något som helst annat kapital än dessa
egenskaper, hade arbetat sig upp genom sina händers verk och
’nu suto rundtomkring som välbehållna farmare. Jag anmärkte
tillfälligtvis, att det var mycket sällsynt, att skandinaverna här
blefvo rika män och förtjente sådana förmögenheter som många
.tyskar, men härpå svarade presidenten, att det till ersättning
härför också var högst få af mina landsmän härstädes, som/lukade
under och blefvo dåliga menniskor, och detta var icke litet.
Hvad Grant säger, säger han på ett egendomligt och
imponerande sätt; man känner sig öfvertygad om att han menar
hvad han säger. Är det något, som han ej vill inlåta sig på,
förstår han förträffligt att positivt täppa till munnen; han
rör sig ej då med tomma fraser, utan blifver lika så fåordig,
som han någonsin blifvit skildrad. Man sätter derför också full
lit till, att hvad han villigt och gerna säger, det är också
hans mening.
Det går ogenerad t och rättfram till vid en audiens
hos presidenten, och dock kan man få tala med honom
i Hvita huset under ännu enklare former än de ofvan
beskrifna. Jag gick en gång dit med bref till honom, som jag
ämnade lemna till general Dent, och den första jag mötte i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
