- Project Runeberg -  Från Amerika /
194

(1874) Author: Vilhelm Topsøe Translator: Olof Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

194

NIAGARA.

nande strömmen, hvilka genom årtusenden varit otillgängliga för
mensklig fot.

Den första åsynen af Niagara är storartad och imponerande,
men för de flesta torde den knappast mer än svara emot hvad
man väntat. Alldeles som man tänkt sig Niagara, så är det.
På afstånd ser man hvad man drömt om, men nära intill
fallen ser man först hvad man aldrig har drömt om och
hvad som öfvergår hvarje föreställning, den fantasien på egen
hand kunnat bilda sig.

Redan på broarna öfver till de stora öarna studsar man
vid den syn, som "The Rapids" framställa. Fastän man endast
aflägsnat sig ett litet stycke från hotellets verandor, har utsigten
här dock redan blifvit en helt annan. På en sträcka af tre
fjerdedels engelsk mil är strömmens fall 51 fot, och dess
hastighet har här stigit från sju till tretio mil i timmen. Från
öarna och broarna ser man upp emot den omätliga flodytan,,
hvilken sluttande kommer störtande ned emot åskådaren; på
somliga ställen- skulle man kunna tro, att man stod midt i ett
bredt fall, så väldig är den oemotståndliga vattenmassans fart,
och dock är detta intet emot den syn, som möter en, när man
sitter på den lilla "Mån-ön" ett par alnar från "det amerikanska
fallet" och "midtelfallet" och ser dessa hvita vattenkolosser springa
fram öfver fjellet ned i det brusande djupet, eller mot den
syn, som utsigtstornet erbjuder öfver det vidunderliga
half-bågformiga fallet.

Men äfven detta är intet emot den syn, som väntar en,
om man bestämmer sig för att fresta turen in under
midtelfallet. Detta är visserligen den besvärligaste delen af turen,
och då den ser långt farligare ut än den är, företages den efter
ciceronernas utsago endast af ett proportionsvis ringa antal af
de besökande. I ett litet träskjul vid början af nedgången till
klippans fot byter man helt och hållet om drägt. Ofvanpå en
underklädnad af groft ylletyg tager man en med hufva försedd
drägt af oljade kläder, och med ett par tjocka filtsandaler på fötterna
börjar man nedstigningen. I förstone är det något varmt i den
tjocka dykarkostymen, men man känner snart luften afkyld, och
medan man ännu ser fallet ett godt stycke ifrån sig, faller redan
ett tätt regn omkring en och gör gångstigen hal och slipprig. Regnet
blifver tätare och tätare, och luften är så kall, att ingen skulle
kunna ana, att termometern ett par hundra alnar derofvan visar 92
grader Fahrenheit i skuggan. Man går in genom en liten port,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framerika/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free