Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
JIAMJIUTH-GROTTAN.
man på många ställen tydligt ett ihåligt genljud, som bevisar,
att inunder sträcka sig andra obekanta rum, dem ännu intet
menskligt öga har skådat och hvarest måhända aldrig någon fot
skall träda för att finna de nya under, som döljas der. Den
kända delen af grottan beräknas innehålla gångar och gallerier af
tillsammans omkring 100 engelska mils längd. Hvad man under
ett par dagars tur genom grottan ser, är således blott en ringa
del utaf den, om det också är det intressantaste af hvad man
hittills har funnit. Besöket afdelas derför bäst sålunda, att
man första dagen gör den så kallade "korta routen" och nästa
dag den "långa routen". Den första upptager knappt en half
dag, den andra omkring en hel dag på 9 à 12 timmar. För
båda utflykterna är naturligtvis en ledsagare nödvändig, och för
den längre turen för man med sig en dags proviant och
oljeförråd till lamporna.
Ingången till grottan är i en stor, vacker håla, framför
hvilken ett litet vattenfall plaskande nedfaller. Här samlas de
sällskap, som företaga turen, efter omgifningarna iklädda en
yllejacka, en vaxduksmössa och goda stöflar med tjocka sulor. Man
tager en säker käpp i ena handen och får en lampa i den andra.
Ledsagaren sätter sig i spetsen för tåget och färden börjar.
Man blifver vid de första hundra stegen bländad af mörkret
och ser endast den del af vägen, som lampan upplyser; men
efter hand vänjes ögat vid de okända omgifningarna, och fram
ur mörkret stiga äfven klippväggarnas och takens underbara
former. Det är landskap af egendomligt slag, i hvilka man
vandrar; der äro många ställen, hvarest man af rika
droppstensformationer får intrycket af något skönt; der finnas andra ställen,
hvarest man, när man står vid den mörka, orörliga sjön, som
knappast synes återspegla lampornas svaga ljus, eller när man seglar
långt in i hålans djup på en flod, på hvars vatten aldrig någon
solstråle har blickat, icke kan annat än känna sinnet nedtryckt af
omgifningarnas omåttliga tyngd. Men den känsla, hvaraf man
här är mest genomträngd, är beundran öfver naturens välde,
föreställningen om alla de under, dem den tysta jorden rundt
omkring gömmer i sitt sköte, och emot hvilka det, som här
så helt och hållet öfverväldiga!- sinnet, endast är oändligen litet.
Man känner måhända en viss själsspänning, när man skall
inträda i dessa mörka trakter, men ledsagaren berättar, att ännu ingen
olyckshändelse timat här nere, och att grottans väggar stå säkert.
År 1812 inträffade ett starkt jordskalf i södra delen af Ken-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
