Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAKTLAND.
251
ett lif, långt bort från denna verldens äflan. Men huru länge
skall det dröja, innan den idylliska platsens äregiriga drömmar
uppfyllas? Huru länge, innan skogarna på höjderna blifvit utbytta
emot en hop skorstenar, innan sträckorna längsut med den fredliga
landsvägen genom byn blifvit byggnadstomter, som utmätas i
frontfot till palatslika butiker, innan den klara strömmen med
sin rikedom af stora foreller blifvit en stinkande kloak? Den
mannen, som satt och metade på det vackra stället under asparna
vid stranden och fick så mycket fisk, skall måhända lefva för
att se förändringen och blifva millionär genom den.
De ibland befolkningen, som jag träffat på, hafva utan
undantag direkt eller indirekt bekräftat, att här för folk, som ega intet,
men kunna och vilja arbeta, är en framtid att vinna. Här
finnes plats, och samma arbete, som, hemma endast räcker till
att förskaffa nödtorftig utkomst åt en dagsverkare, kan här
skapa en sjelfständig ställning. Dagsverkaren blir här, om han
vill göra något, lätt sjelf egare till en liten farm, hvilkens
värde ökas år från år, och ett tiotal år efter sedan han kommit
hit utan en cent i fickan, har han en egendom, som kan vara
värd två, tre, fyra, femtusen dollars och derutöfver.
Det är den allmänna meningen, att om folk ej kommer så
långt, utan antingen måste öfvergifva Amerika eller här föra
en bekymmerfull tillvaro, är det deras egen skuld och orsaken i
allmänhet den, att de begifvit sig hit med den föreställningen,
att Amerika är ett land, der man kan komma fram utan att
arbeta dugtigt, hvarför de inrättat sig derefter.
Det är ganska egendomligt att höra folk, som kommit sig
upp, med en viss stolthet framhålla, att det gerna går dem
illa, som hafva penningar, när de anlända hit. "De komma
sig ej upp, förrän de förlorat hvad de hafva och måste taga
uti" — det är omqvädet, och man får höra många historier, i
hvilka detta tema varieras.
Saker, synes också lätt förklarlig. De, som komma hit
med ett litet penningkapital, följa ej den metoden, att vänta
med att använda sina penningar och lägga ned dem i
egendomar, tills de sjelfva känna till landet och dess förhållanden
något litet genom att hafva arbetat hos andra. De vilja genast
använda sina penningar, de köpa jord, utan att alls vara bekanta
med förhållandena, och blifva lurade. Jag hörde, i förbigående
sagdt, på ett ställe den lika betecknande som träffande
anmärkningen, att "här bryr man sig icke så mycket om, att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
