Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven härute omöjligt att bibehålla den minsta sympati för
“den röde mannen“, äfven om man blott några månader förut
under “the May anniversaires“ i New-York varit med om att
antaga de vackraste resolutioner angående hans olyckliga och
förföljda ställning.
På alla dessa små stationer härute ser man dessa menniskor
i små flockar drifva omkring, stundom ser man också från tåget
ute på slätterna ett litet läger, några trasiga tält eller
hviloplatser. De, som framkomma, äro trasigheten, smutsen och
fulheten personifierade. På hemresan såg förf. vid en af de små
präri-stationerna en “stam“ som var på “krigsstråt“; det var
ett band på några och tjugu man, de voro insmorda med cinnober,
hade fjädrar utstående från det aldrig kammade hufvudet och
voro någorlunda väl ekiperade. De voro ju också i gala, och
med sina buffelhudar öfver axlarna och mokkasiner på fötterna
sågo de rätt pittoreska ut och motsvarade någorlunda de
allmänna föreställningarna om indianer, oaktadt man äfven ibland
dessa kunde upptäcka ett par linnebenkläder eller ett rödt
yllesängtäcke. Dessa indianer voro emellertid också de enda med
hyggligt utseende, som vi fingo se på de många hundra milen.
De andra voro så frånstötande, trasiga figurer som möjligt,
i synnerhet qvinnorna. De drefvo omkring på stationerna, under
försök att tigga eller att slå sig i handel med de resande; de
utbjödo sina vapen, perlhalsband, då och då ett buffelskinn till
utomordentligt billiga priser. Amerikanarna inläto sig gerna med
dem, men på ett sätt, som utvisade den innerligaste afsky, och
ofta med ett i högsta grad rått gyckel. Indianerna upptogo
allt möjligt med det största sinneslugn, emedan dock några
fem-cents-stycken följde dermed. Mötte de gycklarna ett stycke från
stationen och vore de tillräckligt många, skulle de nog taga
revanche i deras skalper, men detsamma skulle de göra med
dem, som toge af sig och skänkte sina egna kläder åt dem.
Qväkarna, sades det alltid, kommo väl omsams med
indianerna under fordna dagar: låtom oss försöka deras välvilliga,
öfverseende politik, “qväkar-politiken“. Under Grants
presidentskap har försöket gjorts, men utan något gynnsamt resultat.
På gränserna af Texas inträffade nämligen den ena tilldragelsen
efter den andra, som visade att indianerna fortforo att vara
desamma; till och med qväkar-politikens ifrigaste anhängare föllo
ifrån, och det gjorde i synnerhet ett starkt intryck, då general
Sherman, som hade öfverkommandot och hade varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
