Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
präeihündakne. 303
1 - ■ • • -v i’ ’ ’ , -
Prärihundarna, som äro ett slags gnagare, lefva af gräs
och rötter; fastän de äro feta och lära hafva fint kött, är
det dock icke många, som äta dem, det är som om hundnamnet
skulle skydda dem. Vargarna äro elaka mot dem, de kunna
ofta ses snoka omkring byarna, men sällan göra dé någon fångst,
ty såsom bekant är hafva prärihundarna organiserat en ordentlig
vakttjenst, som skötes med stor samvetsgrannhet.
Vid stationen Antelope inkommer man på en sträcka, som
lärer vara något ensamt i sitt slag, hvad gräsväxten angår.
Såsom redan namnet antyder, finnes här en rikedom af antiloper,
hvilka lockas hit af det egendomliga fina gräset. Dessutom träffas
här stora hjordar af boskap. Gamla dragoxar, som i sitt lif
tillryggalagt tusende mil framför fraktvagnen, skickas hit ut om
vintern och blifva så i stånd till att nästa sommar leverera det
bästa och fetaste kött till slägt. Denna gräsmark lärer sträcka
sig omkring 700 mil från norr till söder och hafva en bredd
af 200 mil.
Här finnes också vatten i tillräcklig mängd, äfven om
sommaren är torr. Klimatet är för öfrigt mycket torrt. Den
snö, som faller om vintern, lärer af denna orsak vara alldeles
oskadlig för boskapen; den fastnar icke på dem, smälter och
genomkyler dem, utan är så torr, att den faller utaf håren.
Omkostnaderna för att låta boskap beta här uppgå endast till
hvad det behöfves för att aflöna en herde, och många hafva redan
förtjent stor förmögenhet på att drifva ut boskap till gödning
här. Man tror i allmänhet, att dessa sträckor skola blifva af
ofantlig betydelse för boskaps- och fårafvel, då nämligen
jernvägsförbindelsen blir så lätt, att man utan för stor kostnad kan
skicka djuren åt Östern.
Man närmar sig nu hastigt Klippbergen; är vädret klart,
kunna de ses, redan innan man kommer till Cheyenne, såsom
en mörk strimma vid horisonten. Ingenting bebådar dock, att
tåget går hastigt uppåt. Stigningen är utomordentligt jemn,
landskapet är väsentligen detsamma, endast att allt efterhand
blir mer och mer stenigt och öde, och att de små
kaktusväxterna träda talrikt i gräsets ställe.
Urblekta skeletter af hästar, oxar och mulåsnor visa här
och der, att man är i grannskapet af utvandrarvägen. Stundom
ser man ock en liten karavan af "präri-skonerter" draga åstad
öfver slätterna; det är för det mesta mormontåg, man på
detta sätt anträffar. Männen gå vid sidan af vagnarna med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
