Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTVANDRINGEN ÖSTERIFRAN. 337
År 1847 drog Young med en förtrupp vidare ut på
undersökningar, gick öfver Klippbergen och kom i Juli månad till
Saltsjödalen, der genast en koloni anlades.
Hösten samma år återvände han till hufvudtruppen, och
sedan han våren derpå blifvit väld till kyrkans president,
företog han sig att organisera den stora utvandringen.
Det beslut, som det lilla samhället fattade, att genom en
så obeskrifligt mödosam och svår vandring söka räddning och
frid, har i verkligheten ej många motstycken i historien. Öfver
vilda prärier hade man kommit, öfver vilda prärier drog man
vidare, utmed Platte-flodens svekfulla stränder, öfver de vilda
Klippbergen, öfver den förfärliga öken, som utsträckte sig på
andra sidan om dessa, till ett land, som syntes vara ett
upprepande af Döda hafvets evigt tysta stränder, en trakt, som
var skildrad af en eller annan ensligt kringflackande jägare, de
enda som hittills sett den, såsom framställande en bild af döden.
Långsamt, mycket långsamt gick detta upprepande, med
årtusendens mellantid, af judarnas vandring i öknen. Förfärliga
lidanden måste mormonerna utstå, födan var knapp, vattnet var
dåligt. Hunger och köld i förening tryckte och pressade skaran,
många små barn och gammalt folk dukade under, äfven många
i sin bästa och kraftigaste ålder blefvo begrafda på den ensliga
vägen, utan att hafva skådat det förlofvade landet.
Och många trötta och jämmerfulla tåg hafva efter detta
första gått samma långa väg till det ställe, der ändtligen
grönskande slätter vid Saltsjön förkunnade, att den bekymmersamma
resan var slutad och lönen vunnen för den outtröttliga
ståndaktigheten.
Det var ett hårdt land, i hvilket mormonerna bosatte sig.
Sommarsolen brände det till stoft, vintersnön betäckte det
fots-tjockt. Endast genom att lefva af rötter och vildt växande örter
jemte det kött, som kunde öfverkommas, lyckades man att draga
sig fram öfver det första året, och år från år fordrades det
uthållande, träget arbete för att erhålla en knapp afkastning af jorden.
Men dessa män voro genomträngda af fanatismens energi, och en
mästerlig organisatör, som Brigham Young var, styrde dem. De
fattade fast fot här och skickade bud efter dem, som stannat
qvar. De anvisade vägen för utvandringen österifrån till
Kalifornien, som i synnerhet efter 1849 tog betydlig fart. De fingo icke
så få rekryter i trötta och gäckade guldgräfvare, och Utah
blef icke blott en hvilostation för dessa, utan fick äfven i lvali-
Topsöe, Från Amerika. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
