Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
MORMONERNA.
vid Oneida Creek, har funnit sig så tilltalad af andan i det
mormonska samfundet, som tonen i hans bok synes vitna om.
De flesta mormoner, både män och qvinnor, tro utan tvifvel,
att de i månggiftet uppfylla en religiös pligt, men utöfvandet
af denna faller sig utan tvifvel lättare för männen än för
qvinnorna. I sjelfva verket äro alla, som någon tid vistats i Utah,
eniga derom, att qvinnorna känna månggiftet såsom en tung och
tryckande börda; så okunniga och obildade de till sin natur än
äro, finnes det dock i månggiftets grundtanke alltför mycket,
som strider emot deras omedelbara känsla, för att de skulle
kunna bära det så tålmodigt som de göra, om de icke hade
den öfvertygelsen, att det är ett kors, som är lagdt uppå dem.
De olika hustrurna lefva stundom väl tillsammans, stundom bo
de i särskilda hus. Den första hustrun anses i allmänhet för något
förnämare, "gentiles" erkänna endast henne, och det lärer äfven
vara händelsen, att hon, oaktadt hennes samtycke fordras till de
senare äktenskapen, i verkligheten betraktar de senare hustrurna
endast som mannens frillor och icke är mera vänskaplig emot
dem, än Sara var mot Hagar.
Männen komma naturligtvis mycket lätt att under dessa
förhållanden betrakta sina hustrur endast såsom föremål för sina
lustar och som tjenstehjon. Det predikas äfven beständigt för
qvinnorna undergifvenhet och lydnad såsom deras första pligt.
Deras man är endast deras herre.
Att hustrurna verkligen känna sig betryckta och olyckliga,
om de också ej vilja säga det rent ut till främmande, och om
de också icke löpa bort tjogtals till uniontruppernas läger i
bergen, är lätt att skönja af mormonernas eget vitnesbörd. Det
talas alltför mycket till de stackars fruntimren om lydnadspligten,
för att det icke skulle vara mycket nödvändigt att beständigt
inskärpa den hos dem, och i Youngs egna predikningar
förekomma jemt yttranden sådana som: "Det är ofta händelsen, att
qvinnor säga, att de äro olyckliga, och att man hör männerna
försäkra: min hustru har, oaktadt hon är den förträffligaste
qvinna, icke haft en glad dag, sedan jag tog min andra hustru."
Med dylika ord inledas sålunda häftiga förebråelser mot hustrurna.
För andra är sjelfva inledningen tillräcklig.
Den första generationen af mormonynglingar och flickor
är nu uppväxt, men det är ett nästan enstämmigt påstående,
att de icke synas mycket ifriga för polygamien. Men det är
svårt nog att slippa ut ur dess garn. George Cannon — en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
