Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.’394
EN UTFLYKT TILL JÄTTETRÄDEN.
endast här och der ser nian träskjul, som äro bostäder för
grofarbetare, hvilka försöka sin lycka på måfå, liksom man gjorde
i början. Grufarbetarna, råa och frånstötande karlar, stå och
göra ingenting vid de bedröfliga hållplatserna; en kort pipa i
munnen och en revolver, instucken i en läderrem om lifvet, äro
båda lika nödvändiga beståndsdelar af deras utrustning. Såsom
de stå der och göra ingenting, se de ut, som om de lika gerna
kunde omvexla sitt gräfvande med att plundra diligensen som
att spela ett parti biljard i de förfärliga biljardsaloner, son»
genast uppspira der det finns grofarbetare. Kusken, som tyckes
känna dem alla, försäkrar emellertid, att de äro bra karlar
allesamman, som aldrig göra något ondt, "om de icke hafva
druckit". Vi hålla vid en restauration, som ligger ensam midt
i en klyfta. Den ser ut som ett dylikt etablissement i
Kaliforniens forntid, för tjugu år sedan. En skänk, några tunnor
med bräder lagda öfver dem och på väggarna några porträtter
af fruntimmer, idel utringade klädningar och smalben, det är
utstyrseln.
Vi se alltjemt icke så få kineser i denna trakt. De gå
ännu för en sista gång igenom de öfvergifna grufvorna och få
ofta en vinst, som kan komma att stå dem dyrt, ty att en kines
blir ihjälslagen, det är något, som ännu icke anses vara värdt
att lägga någon vigt på, om blott det icke precis sker på en
trafikerad gata i San Francisco.
Vi resa igenom en större öfvergifven grufveby; det är en
underlig syn, trähusen bilda en temligen lång gata, det finns
rutor i fönstren, och dörrarna äro öppna på många ställen och
låta oss se, att innanför står simpelt bohag qvar; men intet
lefvande väsen synes till, intet ljud förnimmes utom
skramlandet och rasslandet af diligensen. Det är ett Pompeji af trä.
Det lider mot aftonen, vi hafva blifvit qvitt den fasliga
diligensen på det ställe, der vi åto middag, och skaka nu å
väg i en öppen vagn. Äfven denna känner litet till den
nyare tidens utveckling i afseende å säten och fjedrar, men
förändringen är dock i hög grad till det bättre. Vi äro nu midt
inne bland bergen och landskapet har fullständigt förändrat sig.
Vilda, imponerande utsigter öppna sig åt alla sidor, tät och
storväxt skog betäcker öfverallt bergens sidor från topparna ned
till de smala, djupa dalklyftorna. Grufvetrakten har upphört;
den nejd, som vi komma till, är ännu i det väsentligaste
oberörd af all mensklig verksamhet. Här och der synes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
