Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
PACIFIC-TUKEN PA EN GÄNG.
det enda land, der man kan hålla ut med den utan att ställa
alltför stora anspråk på sin fysik. I verkligheten är det
hälen förvånande lätt sak, och man märker, när turen är förbi,
ingen synnerlig känsla af öfveransträngning.
De två första dagarna af den långa jernvägsresan
förekomma en något tråkiga, man ser med ett visst bekymmer på
den långa tid, man har framför sig, tänker på dammet och
solhettan, som förestå, och tycker att den oupphörliga
skakningen är mycket tröttande. Men det går emellertid alldeles
som på en sjöresa: man vänjer sig så vid det lilla tillbehöret
af obehagligheter, att man icke märker dem, och lär sig
tilllika å andra sidan att utleta resans angenäma sidor. Man gör
sina bekantskaper, ty äfven i det hänseendet liknar färden en
sjöresa, att hela sällskapet betraktar hvarandra såsom gamla
bekanta och kamrater, och har man blott vexlat några ord
med en och annan, så har bekantskapen blifvit rätt förtrolig och
gällande för hela resan. De, som äro väl provianterade, inbjuda
till middag i sin kupé eller i sina afstängda platser på lunch
eller middag, och konjak, whisky och cigarrer betraktas i högsta
grad såsom gemensam egendom, åtminstone ända till de sista
dagarna, då man visserligen kan hafva den oturen att träffa på
folk, hvilkas tillgångar icke varit nog rikliga, sysselsatta med att
njuta af sitt eget, på ett så hemligt sätt, att det indirekte
innebär det vackraste erkännande af den kommunistiska principen.
De resande, som man träffar på Pacific-turen, äro i
allmänhet icke vanliga turister. De flesta äro "vestliga", som i
dessa trakter lefvat ett i hög grad intressant lif, och som gerna
berätta om den tid, då de rest sexton dagar och sexton nätter
å rad för att komma till Kalifornien, om deras sammanträffande
med indianerna, om guldgrufvornas upptäckt och om lifvet
derute den tiden. Man råkar på resande, som nu äro rikt
folk, men hvilka, man kunde nästan säga med vemod, tala
om det fria lif, de förde ute i grufvorna som guldgräfvare,
der de ej hade mera än ur handen i munnen, och eleganta
herrar, som berätta, huru de varit med om att "lyncha" folk
i San Francisco, för att någorlunda få säkerhet till lif och
egendom. Och på detta sätt förflyter tiden efterhand mycket
angenämt; ju längre man reser, desto mindre trött blir man,
man bemäktigas af ett visst makligt välbefinnande, dagen går under
läsning, med att se ut genom fönstren, röka tobak utanför på
platformen, äta och prata, och om aftonen, när cigarren är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
