Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H - hemicykel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemicykel
hemicyʹkel (fr. gr.) halvcirkel; hemicyʹklisk
halvcirkelformig.
hemiopi se hemianopsi.
hemipareʹs (fr. gr.) minskad rörelseförmåga
hos ena kroppshalvan; hemiplegi”
fullständig förlamning av ena kroppshalvan.
hemipʹtera (fr. gr.) halvvingar, insekter med
halva täckvingar.
hemisfäʹr (fr. gr.) halvklot; hälft av jordklotet
el. himmelssfären.
hemistiʹk (fr. gr.) halvrad i av cesur avdelad
versrad.
hemʹlocksbark garvimedel från det nordamer.
barrträdet Tsuʹga canadenʹsis.
hemodynamiʹk (fr. gr.) läran om
blodomloppet; hemofili” blödarsjuka; hemoglobiʹn
blodfärgämne i de röda blodkropparna;
hemolyʹs upplösning av de röda
blodkropparna med hemoglobinbildning;
hemolysiʹner antikroppar som upplöser röda
blodkroppar; hemorragi” [-gi] blödning
(vanl. från hjärna, lungor el. njurar);
hemorrojʹder sjuklig åderutvidgning i ändtarmens
nedre del, ”gyllenåder”; hemostatʹika
blodstillande medel; hemothoʹrax
blodansamling i lungsäcken.
hendekasyllʹabus (fr. gr.) elvastavig vers.
hendiadyʹs el. -dybiʹn (gr.) retorisk figur som
består av ett begrepp uttryckt genom två
(t.ex. förbund o. vänskap i st. f.
vänskapsförbund).
henʹding (isl.) assonans o. slutrim i isl. diktning.
hennʹa (fr. arab.) vegetabiliskt
rödfärgningsmedel (används särsk. till hårfärgning).
hepariʹn (fr. gr.) preparat som förhindrar
blodets koagulering.
hepatisatioʹn (fr. gr.) lungornas leverliknande
förhårdnande vid lunginflammation.
hepatiʹt (fr. gr.) inflammation i levern.
heptaeʹder el. heptagoʹn [-ån] (fr. gr.)
sjuhörning; heptameʹter sjufotad vers.
heptakorʹd [-å-] mus. benämning på skala om
sju toner.
Heptanʹdria sjunde klassen i Linnés
sexualsystem.
Heʹra (i den gr. myt.) gemål till Zeus, kvinnans
o. äktenskapets skyddsgudinna.
Heʹrakles (lat. Hercules) (i den gr. myt.) son
till Zeus o. Alkmene, berömd för sin styrka;
herakliʹder söner o. avkomlingar till
Herakles.
heraldiʹk (fr. gr.) läran om (släkt)vapen o.
sköldemärken; heralʹdiker person som
sysslar med heraldik.
herʹba (lat. ”ört”) torkad ört (som drog);
herbaʹrium samling av pressade o. torkade
samt systematiskt ordnade växter.
Herʹcules se Herakles.
Hercyʹnia (Silva H.) lat. namnet på Harz.
hereditärʹr (fr. fra.) ärftlig, ärvd.
heruler
herero” det inhemska namnet på ett
sydafrikanskt bantufolk.
heresi” (ytt. fr. gr.) kätteri, irrlära; hereʹtiker
kättare, irrlärig; hereʹtisk kättersk,
irrlärig.
herkogamiʹ (fr. gr.) bot. det att
självbefruktning omöjliggörs på grund av blommans
byggnad.
Herʹkules se Herakles; herkuʹlisk jätte-,
jättestark, jättestor.
herm (fr. gr.) fyrkantig (sten)pelare upptill
försedd med ett huvud.
hermafrodiʹt (i den gr. myt.) samkönad
gudomlighet; (nu) människa el. djur med både
han- o. honorgan; hermafroditisʹm
egenskapen att vara samkönad.
hermandaʹd (sp. ”brödraskap”) medeltida sp.
stadsförbund för den inre ordningens
upprätthållande.
hermeliʹn lekatt (1 vinterdräkt); pälsverket av
detta djur.
hermeneutiʹk [-nev-] (fr. gr.) tolkningskonst
(särsk. om biblisk h.).
Herʹmes (i den gr. myt.) son till Zeus,
slughetens gud, tjuvars o. köpmäns
skyddspatron; H. psychopompos” H. som
ledsagare av de avlidnas själar; H. trismegʹistos
”den trefalt störste H.”, i senantiken ansedd
som allt vetandes upphov, författare av de
s.k. hermetiska skrifterna.
hermeʹtisk lufttätt tillsluten.
herʹnia (pl. herʹnier) (fr. gr.) med. bråck.
hero” [-å] (i den gr. myt.) hjälte, halvgud;
heroiʹd ”hjältebrev”, ett slags lyrisk dikt i
brevform avfattad i en främmande persons
(ofta herosʹ) namn.
heroiʹn ett morfinderivat, smärtstillande o-:
hypnotiskt gift.
heroʹisk [-å-] hjältelik, tapper, upphöjd, ädel;
heroʹiskt medel kraftigt verkande
läkemedel; heroisʹm hjältemod, tapperhet;
heʹros (gr. o. lat.) (sv. pl. heroʹer) [-å-]
hjälte, halvgud; jfr hero.
herostraʹtisk ryktbar genom illdåd (efter
Herosʹtratos, som brände Artemistemplet
i Efesos för att vinna ryktbarhet).
herʹpes (fr. gr.) med. gemensamt namn för
flera hudsjukdomar; (vanl.) utslag med små
röda blemmor.
herpetologiʹ (fr. gr.) läran om kräldjuren.
herrʹnhutare medlemmar av tyskt
evangeliesamfund (efter kolonin Herrnhuth i
Sachsen); herrnhutisʹm herrnhutarnas lära.
herʹse fornno. hövding.
Herʹtha jordgudinnan el. jorden i äldre poesi.
herʹtig (fr. ty.) (urspr.) härförare,
underkonung; (nu) högsta adelstitel i flera europ.
länder; (i Sverige) (omtals)titel för prinsar.
heruʹler forngerm. folkstam som var bosatt
vid bl. a. Östersjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
