Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar bringas till tystnad, förnuftet »tagas till fånga under trons
lydnad.» För sanningens finnande i fråga om lifvets högsta
angelägenheter blir då första fordran, att man beträder en väg alldeles motsatt
den, på hvilken inom andra områden sanningen efterforskas med
framgång. I enlighet med denna uppfattning har ock den rättrogna kyrkan
under medeltiden — och ej endast under denna tid — till
»renlärighetens» fromma, men till det kristliga lifvets stora mehn, i fråga om
det religiösa sanningssökandet flitigt inskärpt en åsigt, som fullständigt
förvirrar begreppen om sannt och falskt, om rätt och orätt. Det var
en synd att någonsin afvika från de religiösa meningar, som hos
men-niskan blifvit inplantade under hennes barndom, innan hon ännu var
i stånd att granska deras giltighet. Det var en dygd att stå fast vid
dessa meningar med ett aldrig vacklande försannthållande. Det var en
synd att låna uppmärksamhet åt och till deras fulla konseqvenser
utveckla de mot kyrkans lära gjorda inkasten; det var en dygd att
tillspärra öronen för dessa inkast? såsom vore de ingifvelser från onda
magter. Det var en synd, att med lika noggrannhet och med opartisk
sinnesförfattning väga skälen för och emot från båda sidorna, en synd
att besluta sig för att följa bevisningens ljus, hvarthän det än måtte
leda, en synd att uppskjuta med sitt omdöme, när ingendera partens
argumenter syntes afgörande, en synd till och med att inrymma någon
moralisk eller intellektuel förtjenst åt kyrkolärans motståndare. Med
ett ord: det finnes knappast någon af de egenskaper, som utgöra
kännemärken på den uppriktiga kärleken till sanningen, och knappast någon
af de anvisningar, förnuftet gifver såsom tjenliga hjelpmedel för
sanningens finnande, hvilken ej af »den rena lärans» fanatici blifvit
brännmärkt såsom innebärande ett brott mot sanningens Gud.
Verkningame af ett visst åskådningssätt, när det tillämpas på
lifvets praktiska förhållanden, är utan tvifvel en tillförlitlig måttstock
for bedömandet af teoriens fömuftsenlighet såsom teori betraktad. Det
goda kan härflyta endast från det sanna; harmonisk helgjutenhet inom
lifvet talar förmånligt för giltigheten af den lifsuppfattning, som ligger
till grund för det hela; omvändt låter den praktiska disharmonien oss
sluta till en i sig splittrad, ohållbar verldsåskådning. Tvenne olika,
ja, i grund och botten motsatta verldsåskådningar kämpa i våra dagar
en afgörandets kamp inom de religiösa frågornas område. I grund och
botten motsatta säga vi dem vara, utan att derföre vilja bestrida, att
de hafva mycket med hvarandra gemensamt. Gemensam för dem båda
är öfvertygelsen om, att religionen är för såväl den enskilde som för
samhället den högsta angelägenheten samt att kristendomen är af alla
religioner den högsta. Gemensam är för dem vidare den åsigten, att
i kristendomen alla strålame samla sig kring stiftarens person, att det
är på honom man måste tro, när man vill sätta tro till kristendomen.
Men — här upphör älven öfverensstämmelsen mellan de båda åskåd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
