Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första häftet
- Ett gammalt välde, som föryngrar sig. Af C. F. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett gammalt välde, som föryngrar sig.
Den som vill se huru verlden pånyttföder sig, stadnar ej inom
det gamla Europa. Sjelfva det Nordamerikanska statsförbundet, som
just nu är sysselsatt att kasta ifrån sig den sista förbannelsen, som
det med civilisationen ärfde af sina europeiska förfäder, visar oss i
afseende på samhällsutveckling ingenting öfverraskande; det är endast
den europeiska rörelsen, frigjord från alla de inskränkande och
hämmande förhållanden, som hindra den här hemma. På samma sätt är
det med de brittiska kolonierna i Stilla hafvet; det vore i sanning
oerhördt, om ej anglosaxisk intelligens och rikedom, omplanterade i
en jungfrulig jord under det herrligaste af alla jordens klimater,
skulle, ohämmade af den gamla verldens traditioner, inom ett par
årtionden hafva skapat hvad den gjort; det vore en skam för Sidney
och Melbourne att ej snart öfverflygla den gamla verldshandelns
medelpunkter. Men vilja vi på allvar se huru en verldsdel vaknar, må
vi kasta våra ögon på ett af forntidens äldsta kulturländer, det gamla
Indien.
Det engelskt-ostindiska kompaniets historia är bekant för våra
läsare. Ett litet antal Londons-köpmän, med ett kapital af nominella
720,000 pund sterl., men hvars hela för den första expeditionen
disponibla belopp inskränkte sig till 30,000 pund st., erhöll af drottning
Elisabeth sina privilegier på sjelfva nyårsafton år 1600; efter två sekler
hade de grundat ett verldsvälde, och det brittiska samhället blandade
sig i deras affärer. Småningom upphörde kompaniets styrelse att från
sitt palats i Leadenhall Street utöfva något annat välde än patronatets,
till dess det 1833 hade förlorat all politisk betydelse, och den 1
November 1858 afträdde det åt England ett område af 65,000 geografiska
qvadratmil med något öfver 190 millioner undersåter, Ceylon
oberäknadt.
Det var dock dränkt i blod som den britiska kronan fick mottaga
sin nya besittning, och dess statsmän hade fullt skäl att bäfva för en
sådan skänk och det åtföljande ansvaret. Det gamla kompaniet och
de förra engelska förvaltningarne hade lastat många svåra synder på
sitt samvete: trolöshet, grymhet, girighet, och först och sist allt
inrotadt embetsväsendes dödssynd: sjelfförtroende och blindhet. En armé
af ej fullt 50,000 man européer och en stab af engelska embetsmän,
med sina familjer utgörande omkring 10,000 personer, hade att hålla
stånd mot en mer än tolfdubbel hop af infödda krigare, eggade af
religionshat, stamhat och alla de intriger, som endast afsatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 5 20:46:07 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/framtiden/1/0030.html
