Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ett gammalt välde, som föryngrar sig. Af C. F. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i sig sjelf respektabla sluttiteln singh (lejon), men äfven sådana som
sätta rajah och maharajah före sitt namn. Dessa sällskap äro på en
gång vetenskapliga och politiska; i deras sammankomster hållas litterära
föredrag, beslutas anslag till läroverk och litterära företag, och
diskuteras allmänna frågor från detaljer af administrationen och
jernvägstrafiken ända upp till de högsta lagstiftningsfrågor, och deras petitioner
till centralregeringen, väga nästan lika med motionerna som väckas i
Lagstiftande Rådet. Under lord Cannings regentskap stiftades en dylik
förening i Oudh under namn af British Indian Association of Oudh,
hvari hvarje Talukhdar som ansvarar för en landränta af minst 5,000
rupi är sjelfskrifven ledamot, men hvarje infödd hindu kan inväljas
med enkel pluralitet. De börja sina sammankomster med afsjungande
af en Veda-hymn till den allsmäktige gudens ära, och öfverlägga
derpå om allmänna angelägenheter. Briterne af medelklassen mottogo
underrättelsen om denna stiftelse med motvilja, såsom en reaktion
från den gamla feodala hinduismens sida, men lord Canning, — »den
rättvise», som de infödde kallade honom — såg längre och tyckte sig
i den nya föreningen upptäcka fröet till ett hindustanskt öfverhus.
Han upplät för samfundet det gamla konungapalatset i Lacknow, med
följande förklaring, värdig en britisk statsman: »Det är önskvärdt att
beröringen mellan talukhdarerna i Oudh och lokalregeringen blifver
underlättad. I skolen hemta nytta och fördel af chef-kommissariens
visa och vänliga råd, och han skall finna sin räkning i att ofta få
meddela sig med eder.»
Vi hafva i någon engelsk tidskrift sett anmärkas, att lord Canning
fann det bästa stödet för sin regering hos dessa samma talukhdars i
Oudh-området, hvilka i likhet med de gamla engelska baronerna mot
huset Plantagenet, beredt alla regeringar, och icke minst kompaniet,
beständiga svårigheter. Saken kan lätt förklaras. För denna urgamla
feodaladel voro alla främmande eröfrare parvenyer, hvilkas namn ej
bjöd någon annan aktning än den deras makt kunde förvärfva dem.
Kompaniets anonyma välde kunde ej ingifva dem någon vördnad; men
åt en stor och mäktig vesterländsk drottning kunde dessa furstar och
dignitärer utan förödmjukelse gifva vasallens hyllning och utan anstöt
böja ett knä för hennes thron, när de af hennes vikaries händer
mottogo sin investitur. Äfven har engelska regeringen hittills varit
mycket lycklig i valet af vice-konungar. Efter den ädle lord Canning
kom lord Elgin, och då han efter kort tid afträdde, den nuvarande
styresmannen sir John Lawrence, hvilken såsom »Chief Commissionary»
i Penjab förvärfvat de inföddes kärlek och beundran under de mest
pröfvande omständigheter.
Vi kunna ej bättre afsluta denna uppsats än med en liten
beskrifning, efter en inhemsk tidning, på den darbâr eller officiella cour,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
