Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Om folkundervisningen i Sverige. Af Olof Eneroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.
Sveriges konstitutionella historia är historien om ett statsskick,
som utan särdeles våldsamma skakningar, utan dramatiska knalleffekter
med ty åtföljande brutala reaktioner, utvecklat sig på ett med folkets
karakter och seder öfvdrensstämmande sätt. Visserligen har äfven
Sverige haft sina revolutioner, och visserligen hafva äfven här de
monarkiska och aristokratiska elementerna kämpat om öfvertaget och
tidtals lyckats behålla det. Men liksom medeltids-hierarkien aldrig
hann rätt utveckla sig, innan den af Gustaf Wasa på
femtonhundra-talét bröts i samband med lutheranismens seger öfver katolicismen, så
lyckades icke heller aristokratien på sextonhundratalet att länge
bibehålla det öfvertag öfver de rent folkliga elementerna, de under ett visst
tidskifte sökte bereda. Såsom Gustaf Wasa »med Gud och Sveriges
allmoge» gjorde Sverige sjelfständigt inom sig så i politiskt som
kyrkligt hänseende; så satte Carl den elfte en gräns mot aristokratiens
begär att bilda en stat i staten. Må vara att han, för att förmå detta,
såsom barn af sin tid ansåg sig nödsakad att göra sig enväldig; —
han var dock en folklig, en borgerlig envåldsherrskare; — och då
aristokratien, efter hans sons Carl den tolftes död, ånyo sökte upprätta
det aristokratiska elementet i vårt konstitutionella lif, befanns den allt
för mycket försvagad dertill. Sjuttonhundratalets strid mellan de
aristokratiska och demokratiska elementerne ledde till samma påföljd som
sextonhundratalets. Gustaf den tredje gjorde sig enväldig, äfven han.
Aristokratien hämnades väl i och med hans mord (äfven om man icke
har rätt att anse den solidariskt ansvarig för detta dåd), men då
enväldet ånyo föll med Gustaf IILs son Gustaf den fjerde Adolf, 1809,
voro de monarkiskt-demokratiska elementerna uppenbarligen ånyo de
segrande. Revolutionen af 1809 grundade ett konstitutionellt-monarkiskt
statsskick, hvarunder dock hvarken den heliga alliansens eller
restaurationens idéer, hur talangfullt de än äfven här predikades, förmådde
mer än för ett ögonblick hämma demokratiens framsteg. Med 1840
bröt denna allt uppenbarare igenom, och med 1866 års nya
riksdagsordning vann den en seger, som, äfven om det
konstitutionellt-monar-kiska statsskicket icke dervid upphäfdes, men val tvärtom blef mera
sanning än förr, dock måste anses vara en demokratiens seger gent
emot de öfriga samhällselementema. I och med den nya
riksdagsordningen upplöstes de fyra stånden, riksdagen ordnades enligt
två-kammarsystemet, och val utan afseende på stånd och klasser infördes.
Valen till öfre kammaren sattes i förbindelse med den nyss förut
införda nya kommunalordningens provinsial-deputationer, i det att första
kammarens ledamöter väljas af de särskilda länens (departementernas)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
