Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Om folkundervisningen i Sverige. Af Olof Eneroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra bland dem, anslagit medel till upprättande af lärokurser för
lärare och lärarinnor för småskolorna, till förtjenta lärares belönande
o. s. v. — Saken är visserligen ännu i sin början, och de ogynnr
samma hushållningsvillkoren för ögonblicket samtidigt med
kommunalskatternas stegring för flerfaldiga ändamål hafva lagt hinder i vägen
för starkare initiativers fattande; — men att sjelfstyrelsen på denna
väg skall framgå med fasta steg, lider väl intet tvifvel.
VI.
Man återfinner i denna folkskoleväsendets ordning i Sverge de
drag, som i allmänhet karakterisera folkskoleväsendet hos de
ger-maniska folken, och i någon mån äfven en inverkan af den Guizotska
folkskoleordningen af 1863. På samma gång statskyrkorna förlora
i styrka och enheten i kyrkligt afseende alltmera upplöses, uppträder
ett slags statsskoler asende, hvari det gamla statskyrkoelementet söker
bibehålla sig så mycket som möjligt. Men på samma gång vaknar
alltmer sjelfstyrelsebehofvet samt det medborgerliga medvetandet i fråga
om bestämmandet af andan och riktningen i nationens framtida
utveckling.
För ögonblicket råder en viss jäsning, som ur de gamla och nya
elementernas strid en gång skall framställa en ny sakernas ordning.
Hurudan denna nya ordning skall blifva, kan icke vara särdeles ovisst.
För dem, som förmå öfverblicka det närvarande och, på grund af
in-sigter i den historiska utvecklingen döma till framtidens gestaltning,
framgår det tydligt nog, att ur den närvarande brytningen i
förevarande fall sjelfstyrelsen skall sluta med att behålla segren. Det är
icke kyrkan, icke staten, icke kommunen som skall uppfostra. De
förmå det icke. De förmå endast dressera, uniformera, upprätthålla
en viss mekanism i ordning och öfningar. Det är endast familjen,
som förmår tända och underhålla det individuella lif, som är all
uppfostrans uppgift. Fria föreningar mellan de religiöst likstämda
familjerna för uppfostrande undervisning, — se der framtidens skolform,
under den allmänna lagens hägn, som möjliggör en ordnad frihet.
Detta är målet. De närvarande åtgärderna kunna i förhållande
dertill endast betraktas såsom öfvergångsåtgärder, nödvändiga med
afseende på de närvarande historiskt gifna förhållandena, hvilka göra
det omöjligt för familjen att redan nu intaga den plats i det allmänna
skolväsendets handhafvande, som henne tillkommer, eller när en gång
den närvarande statskyrkligt centraliserade folkskolan uträttat sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
