Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Den nyare tidens associationsväsende, dess betydelse och närvarande ståndpunkt. Af C. E. Ljungberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ciationen har redan länge varit en magt, men en magt, som varit de stora
kapitalstarka bolagen inom de högre stånden förbehållen, och som, långt
ifrån att på ett i ekonomiskt och moraliskt häseende välgörande sätt komma
de lägre klasserna till godo, i allmänhet endast än mera förstorat svalget
mellan dem och deras arbetsherrar. Man har beräknat, att de 3,000
arbetareföreningar, som i senare tider blifvit i England bildade, hemtat sitt
kapital från 30 millioner aktier, på hvilken ofantliga myckenhet af
små lotter med deras egare följaktligen nu äfven räntor och
vinstutdelningar komma, under det att, efter de gamla aktiebolagens sätt, kanske
högst 30,000 personer skulle haft del i dessa företag. I stället för att
frukten af millioners arbete förr endast kommit några få till godo,
hvilka till större delen deraf blott hemtat näring för sin fåfänga och
sitt öfverdåd, hemta nu desse millioner sjelfve af sina mödors svett,
väl ej något öfverflöd, men en bättre utkomst, en mera sjelfständig
social ställning och en möjlighet att tillgodose äfven sina högre
mensk-liga, hittills i allmänhet så grymt försummade hehof. De nya frivilliga
föreningarne mellan arbetare äro egnade att, i öfverensstämmelse med
tidens och mensklighetens oafvisliga fordringar, decentralisera den
industriella förmögenheten, då deremot hopandet af den oupphörligt växande
industriens och handelns vinst hos en liten klass af entreprenörer och
kapitalister mer än något annat bidragit att åtskilja och mot
hvarandra ställa produktionens båda faktorer: arbetets verkställare och
dess ledare. »Om associationen», säger en berömd statsekonom
(Moli-nari), »hade, från den stora industriens första uppkomst, kallat de små
kapitalema likasom de största att deltaga i den förstorade
produktionens arbete och vinst; om densamma hade, såsom nu i England
sker, bland millioner och tiotal af millioner utbredt delar af den
industriella egendomen, på ett sätt att de trängt ned ända till samhällets
djupaste lager — huru skulle då idén om en stridighet mellan
kapitalistens och arbetarens klass kunnat uppstå? Det är saknaden och
otillräckligheten af association, genom lagstiftningen inskränkt till
några privilegierade individer, som har uppväckt denna antagonism;
det är den frigifna och efterhand inom sina naturliga gränser
utvidgade associationen, som skall låta densamma försvinna.»
Men det är äfven från en annan synpunkt vi helsa de ifrågavarande
företagen välkomna. Vi tro nämligen att den sociala sjelfhjelpen har äfven
ibland landtbefolkningen en stor uppgift att lösa. För större och mera
långvariga penningebehof, såsom t. ex. för afdiknings- och
ängsvatt-ningsföretag, för konsolidering af uppsägbara inteckningar o. d. måste
landtbrukaren visserligen i allmänhet fortfarande anlita
hypoteksinrätt-ningar eller andra större kreditinrättningar; men för anskaffande af
det kapital, som erfordras till jordens Jbruk och till nybyggnader m. m.
kunna, såsom erfarenheten i Sachsen och Nassau visat, förskotts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
