Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Om kyrka och presterskap. (Med anledning af kyrkomötet). Af Victor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
formernas skal och bereda utrymme för de nya former, som ett nytt
utvecklingsskede af det andliga lifvet lika naturligt, som fjärilen då.
han spränger sin puppa, sträfvar att gifva sig? Eller skall hon blifva
ett organ för befrämjande af det kyrkliga lifvets blomstring i
sammanhang med vårt slägtes utveckling öfverhufvud till ädel mensklighet —
och skall hon, om än långsamt och efterhand, så dock med trogen
hänsyn till den gudomliga byggnadsplan, hvars grundlinier blifvit oss.
giföa, befordra uppbyggandet af den kyrka, som, sedan prestkyrkan
fallit och statskyrkan visat sig oändamålsenlig och lutande till sitt fall,
framträder på nytt med sin urgamla, från Kristus sjelf och hana
apostlar härflytande anspråk på att vara den naturligaste, den
enklaste, den sannaste och skönaste organisation, som det kristliga
sam-fundsmed^etandet gifvit sig — den organisation, som ensam af alla
samklingar med statens anspråk på välde inom sitt område och med
individens inom sitt —’ vi mena den fria religiösa församlingen?
Så frågar sig mången, och icke utan oro. Det gäller om vår nya
representation för kyrkliga angelägenheter detsamma som om nya
sam-hällsinrättningar öfverhufvud, att de äro, om icke »ett språng in i
mörkret», så dock ett steg in i det fördolda, vid hvilket både
fruktan och förhoppningar naturligt anknyta sig. Och dock finnes intet
tredje vid valet mellan ett räddhågadt stillastående, som skulle
medföra förlamning och död, och ett modigt, fast med faror förenadt
fram-åtskridande. Den konservativa visdomens invändning mot allt nytt^
att »det är opröfvadt», beskrifver samma kretsgång som den mannens
tankar gjorde, hvilken icke ville gå i vattnet, innan han lärt sig
simma. Hvad man med visshet kan säga är: Vi ega i denna nya
inrättning ett nytt verktyg för andligt arbete, och det beror i längden
af oss sjelfva, af vår egen goda vilja, vår egen kraft och insigt, att
begagna det i det godas tjenst. Representativa former, äfven de bästa,
duga till föga, der de, som skola genom dem verka, äro förslappade
och likgiltige; representativa former, äfven de bristfälligaste, äro bättre
än inga och kunna verka godt och bereda plats för bättre, der sinnet
för mensklighetens höga angelägenheter är vaket.
Det mest framstående och för tidsförhållandena mest betecknande
uti den ■ nya lagen om kyrkomöte är, att hon upptagit den historiskt
gifna klass-skilnaden ’inom kyrkan mellan prester och lekmän, samt
stadgat, att begge klasserna skola, i lika antal, sammanträda till
rådplägning. Det är just detta drag, som föranleder de största
farhågorna å ömse sidor. Å ena sidan, der mer eller mindre medvetna
hierarkiska böjelser af gammalt äro hemma, finner man här stadgad
en farlig grundsats: lekmännens jemnlika rätt med presterskapet att
deltaga och besluta i vården af kyrkans angelägenheter. Det gamla
presterliga förmynderskapet med anor från katolska tiden är dermed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
