Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Om kyrka och presterskap. (Med anledning af kyrkomötet). Af Victor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att det uppskakar en mängd nu slumrande krafter ur likgiltighetens
dvala, samt gör stridens mål och medel klarare för mångas ögon.
Man hör vidare ej förgäta, att vårt presterskap ingalunda företer ett
samladt parti med tillhakaskridande syften. Sveriges presterskap* eger
hera framstående män, som insupit tillräckligt af nya testamentets och
den lutherska reformationens luft, för att, hvad kyrkliga
författnings-frågor angår, med varm och orubblig öfvertygelse förfäkta
församlin-lingarnes rätt. Gentemot de nykatolska böjelser, som man varsnar
inom en del af »klerus», har inom den öfriga börjat vakna en
nyevangelisk anda, inför hvilken, i förening med tidsströmningen öfverhufvud,
de förra hafva föga betydelse och ingen framtidsutsigt.
Skulle nu från det ena hållet — från den sida, som förr eller
senare kommer att utgöra »den yttersta högern» inom kyrkomötet —
allt för höga fordringar på presterligt förmynderskap göra sig hörbara
och på det andra hållet möta en allt för stor försagdhet, beroende på
ett årtusens, vana vid detta slags förmynderskap; så torde såväl för
de öfverdrifna anspråken som för den möjliga undfallenheten ett
rättelsemedel finnas, om ,man lyckas klargöra och inskärpa hos alla för
skäl tillgängliga sinnen, att presterlig myndighet ingalunda har någon
grund i den kristna religionens väsende, utan, tvärtom, vid närmare
påseende, är för kristendomens anda tillfullo främmande, samt att
samma myndighets historiska rötter, så vidt och bredt de än
förgrenade sig i medeltidens jordmån, icke gå djupt nog för att uppnå ur-’
kristendomens fasta lager, på hvilket kyrkan är att återuppbygga i
föryngrad gestalt.
De tankeutbyten och meningsstrider, som å kyrkomötena komma
att föras, skola från lekmannasidan först då få sin rätta utgångspunkt
och säkra hållning, när hvarje s. k. lekman vet, att alla rättigheter
och alla forpligtelser, som inom kyrkan förefinnas, tillkomma honom
i samma omfång som hvarje annan, helt enkelt i hans egenskap af
lem i den församling, som skall vara .Kristi lekamen, samt att ingen
annan källa för rättigheter och pligter inom kyrkan förefinnes. En
hvar, som är varm för framåtskridandets sak, bör i mån af sina
krafter sträfva att göra medvetandet häraf klart och lifligt Denna
uppgift tillkommer icke minst tidskriftlitteraturen, och den närmaste vägen
till hennes lösning är att uppvisa i möjligaste klarhet den allt för
litet kända bilden af församlingen uti den apostoliska tiden, då det
kristliga lifvet, pulserande i ursprungligaste friskhet, gaf sig de sitt
innehåll trognast motsvarande former. ’ Dessa veko, då anden vek,
som bildat dem; men de hafva uppfyllt sin bestämmelse att lemna
typen för kyrkans återupprättande åt framtida slägten. Det har
således ej blott historiskt intresse, utan ock praktisk betydelse att rikta
blicken tillbaka på den urkristna kyrkans inrättning och klargöra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
