Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Om kyrka och presterskap. (Med anledning af kyrkomötet). Af Victor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eld och skaparkraft lågade i henne, då tron, hoppet och kärleken, i
vörlden hitintills föga kände magter, i henne firade sin uppståndelses
vårfest, och då tillika det ringa och obemärkta i församlingens
uppkomst gaf henne frihet att, utan inverkan af fremmande elementer,
bilda sitt yttre efter sitt inre, sin form efter sitt innehåll, sitt
styrelse-och verksamhetssätt efter sin lära? Hvilken troende kristen, som står
på reformationens grund och sålunda förkastar medeltidskyrkans med
hedniska beståndsdelar uppblandade tradition, kan icke se, att den
apostoliska kyrkans samfundsordning framsprungit just ur den
apostoliska lärans lefvande tankar och utgör en trogen spegelbild af
krisendomens eget väsen? För den protestantiske kristne och i sjelfva
verket äfven för den historiska vetenskapens man äro kyrkans häfder
alltifrån fjerde århundradet och sedan vidare igenom medeltiden
ingalunda bilden af den ogrumlade kristliga församlings-idéns och det
kristliga lifvets gång igenom tiden, utan de’ äro bilden af ett
inveck-ladt förlopp, i hvilket många krafter från skilda håll arbeta
tillsammans, i hvilket hela massan af föreställningssätt, vanor och ärfda
former från grekisk-romerska heduaverlden och sedermera från den
ger-maniska medverkar vid kyrkans omgestaltning till en hierarkisk
inrättning, och hvarunder kristendomen endast långsamt och knappt märkligt,
likt surdegen, verkställer en jäsningsprocess, hvars första mer
storartade yttring är reformationen.
Sådant är det naturliga och otvivelaktigt äfven vetenskapligt
grundade betraktelsesättet. Framträdande under en tid af djupaøte
politiska och sedliga förfall, kunde den kristna församlingsidéen icke
på en gång, såsom med slaget af ett trollspö, omgestalta verlden. Hon
kom med anspråk på personlighetens helgd till ett slägte, som endast
kände herrar och trälar; hon kom med anspråk på sjelfstyrelsekraft
till folk, som lydde Cesars vink. Kristendomen måste inträda som
en i det obemärkta verkande kraft bland öfriga historiska krafter
och genom sitt tysta lif i djupet af enskildas hjertan efterhand skapa
det sinnelag oah de tänkesätt, ur hvilka den politiska verldsombildning
ändtligen kunde framgå, som erfordras för den kristna
församlings-idéens fullständiga förverkligande. Att detta tysta lif icke varit
för-gäfves, derom vittnar äfven den flygtigaste jemförelse mellan romerska
kejsardömet och dess qväfvande envälde och qväfda folkanda eller
medeltiden med dess vilda splittring och omenskliga lagar, samt den
nyare tid, som ser frihet och ordnad sjelfstyrelse, om än i kamp mot
en hård jordmån, uppblomstra och ett lagomdaningsarbete, om än i
strid mot sega fördomar, fortgå med personlighetens helgd såsom sin
innersta tanke. Och sålunda finna vi ock af många tecken, att den
kristna församlingsidéen, som lik en underjordisk åder gått igenom
tiderna, sökt med slagrutan af alla reformatoriska andar, ändtligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
