Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Om kyrka och presterskap. (Med anledning af kyrkomötet). Af Victor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
partier eller ingriper i dess frihet (gagtcr/ua xv/Segv^ascog). Än
kännbarare blir detta behof, när församlingen, som uppvexer i skötet af
en hednisk verid, hvilken missförstår, föraktar eller hatar honom, snart
nog blir föremål för denna verlds misstankar och förföljelser. Då
be-höfver hon värdige målsmän och gode, oförskrakte sakförare inför den
cæsariska myndighetens embetsmän. Och sålunda väljer hvarje lokal
församling inom sig ett ett råd af äldste (presbyterer, nQsgjhneQot).
Detta är det andra och det främre af de begge fasta embeten, som
finnas inom den apostoliska församlingen.
Det var icke en tillfällighet, utan ett uttryck af den kraftiga
religiösa frihetsanden inom församlingen, att detta embete fick en
kollegiet, icke en monarkisk form. Träffande anmärker en af vårt
århundrades lärdaste och frommaste teologer, ’) att den monarkiska
regeringsformen var för den kristliga församlingsanden icke den lämpliga. »En
enskilds öfvervigt i spetsen för det hela kunde alltför lätt blifva
hämmande för församlingslifvet8 fria utveckling och de olika organemas
fria samverkan, i hvilka medvetandet af deras ömsesidiga beroende
städse borde upprätthållas lefvande. En person, af hvilken allt
berodde, kunde blifva af för stor betydelse för alla, kunde blifva en
medelpunkt, kring hvilken allt samlade sig på sätt, som vore egnadt
att undanskymma den enda verkliga lifsmedelpunkten för alla,
nämligen Kristus sjelf. Apostlarne stodo till församlingen i ett sådant
förhållande, som motsvarade endast deras ställning i kyrkans utveckling
och icke kunde öfverflyttas på något annat embete; ty de allena voro
evangelii vittnesbörds uppbärare för alla århundraden, de af honom
sjelf utkorade vittnena om hans personliga verksamhet — en uppgift
som naturligtvis aldrig mer kunde återkomma. Men desse samme
apostlar, hvilka en sådan undantagsställning tillkom, voro dock fjerran
från att vilja utöfva en inskränkande öfvervigt i kyrkans ledning. De
tvärtom gjorde kyrkans fria utveckling till sitt ögonmärke. I sina
bref ställde sig Petrus och Johannes i samma klass med de andre af
församlingarne valde föreståndarne, istället för att upphäfva sig såsom
kyrkoregenter öfver dem. Huru svårt måste det icke för öfrigt vara
inom församlingarne att finna en person, som i sig förenade alla de
för församlingsangelägenheternas förvaltning nödiga egenskaperna och
ensam åtnjöt allas förtroende! Vida lättare var det då att i hvarje
församling finna flere husfäder, hvilkas egendomliga gåfvor kunde vid
embetsförvaltningen helsosamt ersätta hvarandras brister, och af hvilka
den ene åtnjöt större förtroende hos några, den andre hos andra.
Det monarkiska i andliga ting öfverensstämmer icke godt med
kristendomens anda. öfverallt hänvisar denna på känslan af ömsesidigt hjelp-
* *
*) Neander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
