Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Om kyrka och presterskap. (Med anledning af kyrkomötet). Af Victor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
apostlavalet, Apostl. G. 1, framhåller såsom nödvändig, att nämligen
ha varit ögonvittne till att Jesus är uppstånden från de döda. Endast
ur kretsen af sådana vittnen kunde en apostel väljas.’) Och med
utslocknandet af det slägte dessa vittnen tillhörde utslocknade äfven
möjligheten af apostolatets fortsättning.
I det att »hafva sett herren Jesus»2) låg således det första
oundgängliga vilkoret för att blifva apostel.
Apo8tlames bestämmelse var att såsom ögonvittnen till Jesu
uppståndelse och omedelbara emottagare af hans lära förkunna hans
mes-sianitet och den genom honom vunna uppenbarelsen till folken samt
derigenom utbreda hans församling.
De voro för detta ändamål särskildt utrustade med komplexen af
de nådegåfvor, som den helige anden verkar inom församlingen.
Apost-larnes krets sammanföll ursprungligen med denna, och de framträda
sålunda förenande .hos sig siandets, undervisandets (eller lärandets),
parakläsins, helbregdagörelsens, kraftverkandets,
barmhertighetsutöf-vandets samt styrelsens och omvårdandets (diakoniens) gåfvor.
Af allt detta följer med nödvändighet (hvilket äfven en så
»hög-kyrlig» teolog som Kahnis erkänner), att apostlaembetet, det mest
personliga embetet näst efter Kristi, den absolute profetens och apostelns
eget, icke medgifver några efterträdare. Apostlaembetet är med
apost-lame utslocknadt. De löften och fullmagter Jesus gifvit dem, hafva
såvidt de icke rört detta embete ensamt, blifvit gifna åt församlingen
och dess enskilda lemmar, icke åt något särskildt »prestestånd.»
Lika litet som ur det israelitiska profetdömet eller ur de äldstes
embete låter sig således ett särskildt »prestestånd» härleda ur
aposto-latet. De försök, som blifvit gjorda, att bevisa »presteståndets»
nyte-stamentliga karakter, låta samt och synnerligen karakterisera sig såsom
/ en okritisk ’röra af bibelspråk, som gälla dels ifrågavarande
profet-döme, dels de äldstes embete, dels apostolatet, dels slutligen det fria
utofvandet af siandets och lärandets nådegåfvor inom församlingen.
Också erkänna numera alla vetenskapliga teologer ur de mest skilda
läger, att ett prestestånd med uteslutande privilegium på eller endast
företrädesrätt till ordet omöjligen kan erhålla en nytestamentlig
grundval, och de flesta medgifva att en sådan inrättning strider mot
urkristendomens anda. Schenkel, Neander, Kahnis, män som
representera de mest olika riktningar inom teologien, venstern, centern och
högern, den fria konfessionslösa församlingen, det lugna
framåtskridandet inom statskyrkan och slutligen den så litet som möjligt
efter-gifvande konservatismen, öfverensstämma med hvarandra i denna punkt. * 3
’) Apostl. 6. 1: 8, 22; 1 Kor. 9: 1; 15: 8.
3) 1 Kor. 9: 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
