Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Om kyrka och presterskap. (Med anledning af kyrkomötet). Af Victor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af församlingens värdighet och de enskilde kristnas frihet. Midt inne
i prestväldets och formelväsendets blomstringsperiod och sjelf en ifrig
formelkämpe och hierark kände och erkände ännu Hilarius af Pictavium*
att en tid hade varit, då ordets förkunnande och sakramenternas
förvaltande var hvaije troendes rätt *).
Det återstår oss ännu att nämna ett särskildt kristligt
verksamhetsområde, som nya testamentet omtalar, nämligen
evangelisternas-Med evangelister menades missionärer, i främsta rummet
hjelpmissio-närer åt apostlame. Äfven denna verksamhet stod en hvar, som
der-till egde nådegåfvor, fri; ja den ålåg, strängt taget, hvaije kristen, som
kom till en ort, der evangelium var okändt eller lifvet i Kristus
afsval-nadt. Sedan den förföljelse mot församlingen i Jerusalem utbrustit,
som gjorde Stefanus till martyr, och församlingens medlemmar med
anledning deraf skingrat sig åt olika trakter, Fenicien, Cypern,
Anti-okia o. s. v., gingo alle de förströdde omkring och förkunnade ordet
. (Apostl. G. 8: 4). Många kristne gjorde denna verksamhet till sitt lifs
uppgift. Evangelist kallades således enhvar, som från ort till ort
förkunnade det glada budskapet* i 2). Vår egen tids kringvandrande
lekmannapredikanter och spridare af religiösa skrifter hafva således en
nytestamentlig och apostolisk rätt att åberopa, medan det prestestånd,
från hvilket så mången hetsjagt utgått emot dem, har ingen.
Vi hafva nu redogjort för alla de olika nådegåfvor och de ur
dem flytande fria tjenster eller på dem grundade fasta embeten, som
förefunnos inom apostoliska församlingen. Denna var, hvad Paulus ~
älskade att benämna henne, en lekamen med många lemmar. »En
kropp och en ande, såsom I ju ock ären kallade uti eder kallelses
hopp; en herre, en tro, ett dop, en Gud och allas fader, hvilken är
öfver alla, genom alla och i oss alla. Men hvar och en är nåden
gifven efter Kristi gåfvas mått» (Ef. 4: 4 fil). »Ty såsom vi uti en
lekamen hafva många lemmar, men alla lemmar icke hafva samma
gerning, sålunda äro vi många en lekamen i Kristus, men hvar för
sig hvarandras lemmar» (Rom. 12: 4 ff.). »Om en lem lider, så lida
alla lemmame med, om en lem varder förherrligad, så glädja sig alla
lemmame med. Men I ären Kristi lekamen och lemmar, enhvar efter
ningen skulle blifra: »Vi apostlar och äldste, (som äro) bröder». En annan forfalskare har
gått något plumpare tillväga och utstrukit äfven ordet ådékq>ot (»bröderna»)., Dessa
förfalskningar [förekomma redan i mycket gamla manuskripter, medan den rätta texten finnes
i andra likaledes mycket gamla. — I öfversättningarne skulle vi knnna påpeka ett helt
register dels af- misstag, dels af förfalskningar, dels af tendentiösa tolkningar, som närma sig
förfalskningens gräns, alla beräknade på att gifva stöd åt presterliga anspråk.
1) Primum omnes docebant et omnes baptizabant... omnibus inter initia concessnm
est et evangelizare et baptizare et scriptnras explorare.
2) ntQtiovTtq ixtjQvrtoy, Theodoretus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
