Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Vår odlings framtid. (Forts. och slut). Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyrka. Kristus har i egen person icke stiftat någon kyrka, icke en
gång anbefallt hennes stiftande åt sina lärjungar; minst af allt har
han genom ord eller åtgärder gifvit stöd åt meningen om kyrkan
såsom en alldeles särskild »nådeanstalt» med faststående embeten,
tjen-ster och värdigheter. Det utmärkande draget hos det kristna
samhällsidealet är dess universalitet; Guds rike är ett »himlarnes rike»; det
innefattar i sig ej endast det religiösa samfundet, utan äfven alla andra
områden af den förnuftiga tillvaron: familjen, medborgarelifvet, staben,
vetenskapen och konsten. Dess religiöst-sedliga beskaffenhet gör det
till ett den heliga, uppfostrande kärlekens rike, der Gud såsom för-»
nuftsväsendenas fader leder deras utveckling genom alla kosmiska
sferer till uppnåendet af det fullständiga barnaskapet hos Honom. Till
detta hamaskap har Han af evighet förutbestämt äfven menniskorna;
till detsamma kallar och skickliggör Han dem på alla deras vägar
i tiden. Intet af det sannt menskliga kan således vara oförenligt med
det gudomliga rikets ordning; tvärtom syftar denna ordning derhän, att
allestädes i vår verld det naturliga och det andliga, det menskliga och
det gudomliga må genom sanningens och kärlekens ande med hvart
annat bringas i samklang, till främjandet af menniskans delaktighet i
det högsta goda9 hvars ernående är för hennes verksamhet det yttersta
målet.
Men för att inom sinneverlden förverkliga sin idé måste Guds
rike inträda i den historiska utvecklingen, och då äfven underkasta
sig de for denna utveckling gällande lagar. En af dessa lagar är den,
att hvarje nytt uppslag inom historien, hvarje ny tanke måste, för att
finna fotfäste, anknyta sig till det förut bestående, och derföre till en
början framställa sitt innehåll i från det äldre åskådningssättet lånade
former. Tillämpad på kristendomen, visar denna lag nödvändigheten
af att den nya religionen måste vid sitt första framträdande ställa sig
på judisk grund, för att sedermera under den företrädesvis
dogmbil-dande perioden, söka fattliggöra sitt innehåll medelst lånsatser från •
den hedniskt-antika spekulationen. Med den gammaltestamentliga
teokratien till sin närmaste historiska förutsättning var det klart, att
evangeliet om det gudomliga riket kunde, icke i form af en abstrakt
tanke, utan endast såsom den konkreta uppfyllelsen af Israels
messi-anska framtidshopp, blifva en segrande magt under den tid, då det
första gången förkunnades. Det låg i sakens natur, att kristendomen
måste uppträda såsom messiansk församling, innan den kunde utbilda
sig till kristen kyrka.
Länge dröjde det dock ej efter kristendomens första
uppträdande förrän judiska folket, drabbadt af hemsökelsen midt under
ruset af ärelystna framtidsdrömmar, hade upphört att tillhöra de
sjelf-ständiga nationernas antal. Härmed var äfven en anledning gifven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
