Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Fysiologien i vår tid. Af Frithiof Holmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hum förhåller det sig nu med de lefvande organismerna? — med
menniskokroppen? Är icke den ett sådant »perpetuum mobile,» eller
be-höfver äfven den beständigt förses med nytt forråd af kraft för
utförandet af sina lifsfunktioner?
Om vi finna en menniskokropp liggande på marken, så kunna vi
på något afstånd icke afgöra om den är lefvande eller död. Vi träda
närmare och finna att han rörer sig: — då säga vi att han lefver.
Rörelsen betraktas sålunda såsom ett tecken till lif. Men lokomotivet
rörde sig ju äfven, och vi funno orsaken till denna rörelse i den
kemiska förbränningen af kolet i ugnen. En kort betraktelse af rörelsen
och dess verktyg hos de lefvande organismerna skall måhända aldra
bäst lemna upplysning om det sökta förhållandet.
Den ojemförligt vanligaste formen af rörelse inom den organiska
naturen är muskelrörelsen. Hvarje menniska vet ju hvad kött är,
men de flesta tänka sig förmodligen köttets väsentligaste nytta bestå
deruti, att såsom en mer eller mindre smaklig anrättning ingå i vår
dagliga föda och utgöra »piéce de resistance» på vårt bord. Häruti
ligger visserligen ingenting orätt; men hur vigtig denna köttets role
såsom födoämne onekligen än må vara, så har det dock i naturen en
ännu vigtigare uppgift. Köttet är nämligen det rörelseverktyg,
hvarmed djurverlden utför så många de underbaraste konststycken, ända
från (Jen krälande maskens slingringar i sanden till örnens djerfva
flygt — från barnets stapplande steg till lindansarens eller
solodansösens konstproduktioner. Äfvenså rörelserna i smått inom vår egen
kropp, såsom andetagens jemna gång och hjertats enformiga slag,
an-letsdragens vexlande spel och tungans snabba rörelser — allt detta är
muskelrörelse, är köttets arbete.
Om vi närmare undersöka en bit kokt eller rått kött, så finna vi,
att den låter sönderdela sig i en mängd fina trådar — och dessa i
ännu finare. De finaste äro muskelns enklaste morfologiska elementer.
Skärpa vi nu vårt öga med ett godt mikroskop och undersöka vi
sålunda vidare med skicklighet, ihärdighet och någon lycka, så finna vi
slutligen, att hvarje sådan tråd är i sitt lefvande tillstånd en sluten
säck eller ett i båda ändar dutet rör, hvars yttervägg bildas af en tunn,
elastisk hinna, och som är fylldt af ett flytande innehåll af ungefar
samma konsistens som hvitan i ett hönsägg. Denna säck eller köttråd
står vidare i förbindelse med en ännu finare nervtråd, som intränger
genom den tunna hinnan och slutar innanför densamma i en
egendomlig ändapparat, som först i sednaste tid blifvit närmare bekant
och som mycket påminner om de elektriska fiskarnes egendomliga
organer, med hvilka den väl också har en viss frändskap. Å andra
sidan löper den nämnda nervtråden, såsom man genom mödosamma
undersökningar funnit, utan afbrott ända till nervsystemets central-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
