Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Det nya Frankrike. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höfver till en regelbunden utöfning af sin suveränetet, men om i sitt
dagliga lif saknar de oumbärligaste och anspråkslösaste rättigheter;
medborgare, som ega full frihet att utse sina förtroendemän och åt
dem uppdraga obegränsad myndighet att leda nationens
angelägenheter, medan deras kommunala och provinsiella ärenden uteslutande bero
af den administrativa magten, och medan de ej kunna taga ett steg
eller öppna munnen utan föregående tillåtelse af sina cmbetsmän; —
sådant var det motsägande och sällsamma skådespel, vårt land erbjöd
den öfriga verlden, tills denna politiska byggnad, som saknade
grundval, föll for en skakning, lika våldsam och oundviklig som naturens
omhvälfningar, och det parlamentariska styrelsesättets undertryckande
återgaf åt det franska samhället symmetri och enhet. Denna kraftiga
lexa har ej gått förlorad: i denna stund gifves det bland sundt
tänkande ganska få, som ej önska reformera vårt förvaltningssystem och
ombilda våra kommunal-inrättningar, för att omsider sätta dem i stånd
att uppbära ett fritt styrelsesätt.
Författaren erkänner sålunda hos sitt folk en betydelsefull
ombildning af de politiska idéerna och — kan man tillägga — en stark
rubbning af de nationella fordomarne. Centralisationen i Frankrike
har i detta århundrade haft ett ej o vigtigt stöd i den föreställningen,
att hon hörde med till den stora revolutionens skapelser: detta har
gifvit henne en préstige, som öfverskylt hennes olägenheter eller för
det allmänna föreställningssättet minskat deras proportioner. Men denna
populära villfarelse har den historiska granskningen upplöst och, i mon
som den administrativa despotism, hvilken utgjort ett hufvuddrag lika
fullt i republiken som i den kungliga eller kejserliga monarkien,
sålunda förlorat det helgande bländskenet af förmenta anor från 1789!),
ha sinnena blifvit mera mottagliga för de politiske författames analys
och de politiska händelsernas dom öfver ett system, som i en
alltomfattande byråkratisk mekanism hopklämmer ett civiliseradt samhälles
rika, organiska lif. Denna historiska kritiks talan, som till Vanden
regime återförvisat, hvad man med orätt tillskrifvit revolutionen, har
sedan några årtionden tillbaka, med en grundlighet och styrka som
lemna intet öfrigt att önska, förts af Mignet, Dareste de la Chavanne,
Laferriere, Clément, Crisenoy, Raudot, Tocqueville med flere. De ha
steg för steg följt centralisationens och statsförmynderskapets
följdriktigt och kraftfullt fortsatta verk från Capetingemes till och med
Ludvig XIV:s dagar. I denna nya belysning har man börjat lära sig 1
1) .Alexis de Tooqueville: Vanden régime et la revolution, IILiéme Ed., 1857,
p. 73: »På den tid, då vi ännu hade politiska församlingar i Frankrike, hörde jag en
talare yttra om den centraliserande förvaltningen: denna revolutionens vackra eröfring,
som Enropa afundas oss»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
