Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Framtidsutsigter. Några inledningsord. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framtidsutsigter.
Några inledningsord.
En stor man har yttrat, att det hvarom menniskan framför allt bör bedja
Gud, är att Han måtte sända henne stora tankar. Utsagan gäller ej allenast
för den enskilde; de ljusbringande idéerna, de väckande, synkretsen vidgande
tankarne äro ett i lingden oumbärligt föryngringsmedel äfven för nationen. »Der
inga syner finnas, blifver folket vildt», säger ett nordiskt ordstäf. Der ingen
stor tanke, intet högsinnadt, viljestarkt beslut uppbär och genomtränger folk-
lifvet i dess helhet, der är det prisade »framåtskridandet» en dunstbild, »kul-
turens» praktblomster rotlösa växter, som skyla träskets dy, hos ett sådant
folk saknas det andliga salt, som ensamt förmår utestänga förruttnelsen.
Förhåller det sig så, hvilken dom bör då fällas öfver »hufvudströmnin-
garnav i vårt eget samhällslif under de sist förflutna åren? Har detta lifs in-
nersta drifkraft utgjorts af tankar, som kunna i nationel mening med fog kal-
las stora — endrägtens, uppoffringsförmågans, den broderliga sammanslutningens
tankar, genom hvilkas inflytande nationen fostras till sannskyldig vishet och
sedlig styrka? Att finna ett tillförlitligt svar på detta spörsmål är otvifvelaktigt
af högsta vigt för hvarje svensk, som allvarligt nitälskar för sitt lands välfärd.
— Då tidskriften Framtiden efter en femårig hvila ånyo tager sin plats i
ledet bland det offentliga ordets stridsmän, må det tillåtas utgifvaren att i kort-
het antyda, hvilket svar på ofvanstående fråga ban för egen del anser närmast
stämma öfverens med sanning och rättvisa, och hvilka arbetsuppgifter i den
fosterländska odlingens tjenst i följd deraf synas honom böra för det närvarande
sättas främst på dagordningen.
Iakttagaren af våra kulturförhållanden under det senast tillryggalagda
femårsskedet kan, så länge hans blick ej tränger djupare än till deras ytter-
sida, med ostördt välbehag dröja vid en tafla af skimrande färgprakt. Det är
välståndets mäktiga tillväxt och snabba utbredning inom våra landamären, som
gjutit sin guldglans öfver den taflan. Talet om det »fattiga» Sverige höres nu
mera sällan eller aldrig. Det har förstummats under den tidrymd, då vi hvarje
sommar fått i våra bygder välkomna »ctt godt år». den efterlängtade gäst, som
Framtiden, 1877. . i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
