Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Framtidsutsigter. Några inledningsord. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAMTIDSUTSIGTER. d
land är rikt på fornlemningar af alla slag — vitnen om förfädrens bragder
och fredliga idrotter; dessa minnesmärken uppsökas, samlas, tydas för me-
nige man af vår kraftfulla unga fornforskning. Värt språk vanstäldes länge
af utländskhetens smink; nu ljuder det ånyo med rent nordisk klang, sedan det
af vår yngsta språkforskning rensats och befriats från oäkta prydnader. Vår
häfdateckning har aldrig stått högre än för närvarande; på alla punkter går
den tillbaka till källorna, sprider ljus öfver folklifvets utveckling, skiljer dikten
från verkligheten och stärker kärleken till fosterlandet. Samma anda bestäm-
mer riktningen af vår bildande konst; hvarje konstutställning lemnar nya in-
tyg om den flit, hvarmed konstnärerna täfla att på duken eller i marmorn åter-
gifra den svenska naturens vexlande skönheter, våra hemseder i palats och koja,
vår sagas och historias minnesvärda gestalter. Väl företer den svenska skalde-
konsten i närvarande stund icke guldålderns yppighet och mognad, men i all-
mänhet äro dock dess toner, om svagare eller starkare, omisskänneligt foster-
ländska. I vår folkbildnings organism infogades en vigtig länk, då Grundtvigs
skapelse, folkhögskolorna, öfverflyttades till svensk botten, och en ny mäktig
häfstång har derigenom vunnits för upplifvandet af folkligheten i ordets bästa
mening. Så har hos oss den öfvertygelsen alltmera utbredt sig, att upplysnin-
gen, för att blifva en hela nationens tillhörighet, måste från början ställas på
nationel grundval, vara till ej allenast för de lärde, men för hvarje man och
qvinna af folket.
Må vi då, styrkte af sådana framtidsutsigter, låta tviflet och modlösheten
fara! Låt vara att en nationalandans förslappning röjt sig otvetydigt nog i
det samhälle, der folkombudens djupa leder fått i åratal lägga i dagen sin
ringaktning af vår store häfdatecknarens liksom enkom till dem stälda manings-
ord: »Bort derföre med den förderfliga lära och statskonst, som undervisar
hvarje närvarande slägte att blott tänka på sin fördel, utan att tänka på efter-
kommande! Hvart och ett förvaltar allas gemensamma arfvedel, är derföre
inför alla ansvarigt. Och just derigenom gifves ett minne, en efterverld, en
tidernas dom.» (Geijer). Sådant tillståndet har varit hittills, bör det ej, behöf-
ver det ej förblifva. Botemedlet mot »slappheten» ligger nära till hands. Vi
skola finna det genom att oförtröttadt gå fram på den af forskningen utsta-
kade väg, som leder till en fullständigare bekantskap med vårt eget, ett kär-
leksfullare deltagande för vår inhemska odlings öden. Blott det man rätt
känner och förstår, älskar man af hjertat. Nationel sjelfkännedom heter det
botemedel, som ger märg och styrsel åt en tynande fosterlandskärlek. Ett lif-
aktigt och luttradt nationalmedvetande är under splitets tider det bästa rygg-
stödet i striden mot en vilsekommen »folklighets» söndrande inflytelser. Be-
redom insteg hos hvarje medborgare åt den öfvertygelsen, att folkets och alla
dess medlemmars intressen säkrast tillgodoses, i samma mån man söker oegen-
nyttigt främja nationens historiska uppgift såsom medarbetare på ett kulturens
värf i det stora — och partigrälet skall tystna för de höga orden: frihet —
fosterland — mensklighet! Först då. när detta mål af oss uppnåtts, har en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
