Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Allmän värnepligt och fritt samhällsskick. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN VÄRNEPLIGT OCH FRITT SAMHÄLLSSKICK. 53
de legoknektar anses, åt hvilka dock det stoltaste af alla folk anförtrott för-
svaret af, hvad i dess tanke helt säkert är, den fagraste blomman. den yppersta
frukten af mensklig rättsordning, frihet och bildning. Felaktiga samhällsinrätt-
ningar, orättfärdiga lagar hafva äfven den onda verkan, att de förvilla och
förderfva menniskors känslor och föreställningar. Endast i ett land, der värf-
nings-systemet står vid makt, kan en sådan tanke uppkomma, som det för ej
länge sedan på fullaste allvar ifrågasatta förslaget, att till värn för Britan-
nias kuster hemta en här från de fem strömmarnes land, från de nejder, der
för två tusende år sedan Alexander af sina macedonier tvangs att afbryta sitt
tåg mot solens uppgång. Men enligt engelska begrepp — hvarför ej? Pend-
sjab föll ju 1849 under den britiska kronan, som sedan dess räknar seikhernes
krigiska stam bland sina vasaller, och till hvad annat ändamål, om ej till en
fotapall för engelsk egoism?
Månne dock ej någon gång, vid dess Belsasars-rus, en osynlig hand på
festsalens vägg tecknar sin hotande skrift? Eller stiger ej stundom ett minne
upp, hur Chatham varnade och bad, när Englands folk mot sine landsmän
bortom Atlanten ej blott värfvade för högar af guld på den tyska mennisko-
marknaden, utan ock satte tomahawken och skalpknifven i indianernes hand?
I den förut nämda adressdebatten betecknade han såsom en fläck & national-
karakteren, såsom inkonstitutionelt, ja rentaf såsom ett lagbrott, att regeringen
tagit rödskinnen till hjelp mot kolonisterna. En af ministrarne, lord Suffolk sva-
rade, att i en kamp mot rebeller styrelsen vore berättigad att anlita hvilka medel
som hälst, som »Gud och naturen» stält till dess förfogande. Öronvitnen, såsom
hertigen af Grafton, ha skildrat den scen som nu följde, då Chathams harm,
utbrytande i en storm af oförliknelig vältalighet, protesterade mot sådana åsigter,
hvilka »i tronens närhet vanhelgade h. m:ts öra. Jag vet ej», sade han, hvilka
föreställningar den ädle lorden gör sig om Gud och naturen, men jag vet, att
sådana afskyvärda grundsatser äro lika stridande mot religion och mensklighet.
Hvad! Att taga i anspråk Guds och naturens heliga sanktion för den indi-
anska skalpknifvens blodbad, för den kannibaliske vilden. som pinar, mördar,
steker och äter — bokstafligen, Mylords! — äter de barbariska stridernas offer».
Han vädjade till religionens tjenare på biskoparnes bänk, att de ville mellan-
komma med sin obefläckade embetsdrägts helgd — till lagens män omkring
lordskansleren, att de med sina »hermeliners renhet» måtte afvända besudlingen
— till tapetmålningen i lordernes sal, föreställande den spanska armadans neder-
lag, i hvilket den förste jarlen af Suffolk hade en så ärorik andel. Förgäfves
hade förfäderne hägnat detta lands ära, frihet och protestantiska religion mot
påfvedömet och inqvisitionen, om nu mot egna fränder och trosförvandter lös-
släpptes grymheter, värre än påfvedömets, och inqvisitionens, en kannibalisk törst
efter mäns och qvinnors och barns blod »horrible hell-hounds of savage war.»
Fåfängt hade amerikanarne i sjelfständighetsförklaringen protesterat mot
de utländska legotrupper, England skickade att bekämpa kolonisterna, och mot
användandet af indianer. Fåfängt var ock Chathams tal — fåfängt, tyckes det,
allt intill denna dag. Ty vår samtid har sett engelsmännen med blodhundare
jaga maorier på New-Zealand, så att man just icke vet hvad som berättigar
deras fasa för turkarnes grymheter i Bulgarien. Den engelska åsigten om hvad
»Gud och naturen» tillåta såsom krigföriogsmedel, den barbariska krigslagstift-
ningen, misstron och missaktningen mot soldaterne — på en valdag konsigneras
de i kasernerna — evalverandet af den främsta bland alla medborgerliga skyl-
digheter i ett penningebelopp, vexlande efter tillgången af folk & mennisko-
marknaden och af arbetsförtjenst i de fredliga yrkena, detta sammanlagdt danar
ett sådant åtskilnadens svalg mellan engelska och kontinentala begrepp, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
