Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Allmän värnepligt och fritt samhällsskick. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN VÄRNEPLIGT OCH FRITT SAMHÄLLSSKICK. 59
landets försvarare. I stället för fjorton dagars öfning en gång för alla, hvilken
nu för tiden utgör hvarje ynglings krigiska bildning, måste införas ett allmänt
soldatlif, hela folket bildas till en stående armé.» Från nästföljande, 1828 års
riksdag påminna vi om grefve C. H. Anckarsvärds förslag om allmän folk-
beväpning. Flere gingo ett slags medelväg eller sökte en öfvergångsform, då
de yrkade indragning af en del af indelta armén, men ökad öfning så för åter-
stoden af de indelta regimentena som för beväringen: så C. af Forsell 1831
och flere förslagsställare & 1834 års riksdag. Krigsstyrelsen var emellertid af-
gjordt afvog emot alla sådana nyheter: de af officiela komitéer utarbetade, lik-
som de af krigsstyrelsen framlagda förslag gingo i helt annan riktning. Bevä-
ringskomitén af 1858, som formligen advocerar för undantag från bevärings-
pligten och förklarar legorättens nödvändighet för oomtvistelig, föreslår att af
första årets beväringsklass 10,000 skulle uttagas till öfning, för att såsom för-
stärkningsmanskap införlifvas med stående armén. I 1860 års beväringsförfatt-
ning införes, i enlighet med krigsstyrelsens förslag, rätt till friköpning. Landt-
försvarskomitén af 1861 vill bibehålla friköps-rätten, uttaga af återstoden 5000
till pbeväringssoldater», som skulle under 4 år öfvas sammanlagdt 107 dagar,
medan öfriga ej friköpta skulle underkastas 30 dagars & 2 år fördelad öfning.
Med uteslutande af sistnämda bestämmelse framlade k. m:t detta förslag för
1865—1866 årens riksdag. Härmed hade krigsstyrelsens reaktion mot den
grundsats, som 1812 infördes i vår krigsförfattning, nått sin höjdpunkt —
lupit ut i en spets, i och med hvilken den bröts. Gränsen mellan ståndsför-
fattningen och det nya riksdagsskicket blir också en gräns mellan två perioder
i historien om bemödandena för vårt försvarsverks omdaning. Särskilda ut-
skottets förslag vid den första nya riksdagen utmärker otvetydigt en ny rikt-
ning. Redan nu föreslogs upphäfvande af rätten till lega och friköp, hvilket
skett genom förordningen af 1 november 1872, så att omsider den allmänna
värnepligtens grundsats blifvit utan förbehåll erkänd i beväringsförfattningen.
Slutligen har riksdagen 1873 uttaladt sig för indelningsverkets upphäfvande
och en arméorganisation, »grundad på en vidsträcktare tillämpning af den all-
männa värnepligten.» K. m:ts härmed öfverensstämmande härordningsförslag af
1875 är nu vordet den fana, under hvilken samla sig allt flere och flere af
dem, som i försvarsverkets ombildning se det svenska folkets största angelägen-
het. Detta förslag, som af motståndare i vårt eget land bekämpas såsom
frihetsfiendtligt, har af cn skarpsinnig politisk tänkare i ett annat land, hvilkens
afgjordt demokratisk-liberala åsigter äro höjda öfver allt tvifvel, uppstälts såsom
ett mål att sträfva till, alldenstund en sådan härordning på en gång medgifver
den fulla utvecklingen af folkets försvarskraft och hvarken är för samhälls-
friheten vådlig eller för välståndet skadlig. ’
Vi se sålunda hur värnepligtstanken steg för steg arbetat sig fram. Men
visserligen synes ännu, i betraktande af den allmänna likgiltigheten och det
allmänna misskännandet af såväl vårt försvarsverks verkliga tillstånd som vårt
politiska läges vådor, vägen oberäkneligt lång från grundsatsens erkännande till
dess något så när fullständiga tillämpning, medan deremot det ögonblick kan
snabbt förgå, som skiljer det långa och illa begagnade fredstidehvarfvet från det
krig, då vårt land skall pröfva och ångra sitt försvarslöshetssystem. En mot-
ståndare mot försvarets grundande på allmän värnepligt skref för ett par år
sedan ?:
" A. Beaure: La démocratie contempaoraine. Paris 1876. Förf. anbefaller till efter-
följd de öfningstider, som stadgas i la loi sudédoise, qui est congue dans un esprit éminem-
ment pratique et intelligent.
? Om försvaret till lands, II. Stockholm 1874.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
