Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Literärt fribyteri. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERÄRT FRIBYTERI. 75
menteras blott från synpunkten af den svenska literaturens och den svenska
allmänhetens förmenta nytta.» .
Skall nu nyttan upphöjas till moralprincip äfven inom detta område af de
internationela förhållandena, så förefaller det underligt, att man vill medgifva
internationelt skydd mot eftertryck. Det af högsta domstolen mot öfversätt-
ningsskydd anförda skälet, att fördelarne skulle stanna & utländingens, olägen-
heterna & vår sida, kunde rätt så väl åberopas mot det skydd mot eftertryck,
som lagen bemyndigar k. m:t att, under vilkor af ömsesidighet, utsträcka till
främmande medborgares skrifter. Man har ej anledning att befara, att Frank-
rikes eller Tysklands förläggare skola slå sig på att eftertrycka svenska böcker,
men deremot kunde den industrien att i Sverige eftertrycka fransk eller tysk
literatur och hälla den fal till lägre pris, än originalens, blifva en lönande
affär, liksom den fordom varit det, hvarför man ock uttryckligen yrkat — det
skedde i presteståndet för trettio år sedan — att vi borde följa föredömet
af Belgiens forna, vanryktade eftertrycks-industri. Liksom man nu talar om
ett band på »öfversättningsfriheten såsom om ett hinder mot »spridning af
upplysning och kunskap» bland »den svenska allmänheten», så talade man då
om ett ifrågasatt band på eftertrycksfriheten såsom om ett utländingens »mono-
polium att i Sverige införa europeisk bildning.»
Men, lemnom å sido det egendomliga betraktelsesätt, som ej låtsar om
rättsfrågan, och ställom oss på den egna nyttans ståndpunkt. Vi ha kallat
denna nytta förment», ty vi skönja granneligen, att å ena sidan den samma
högeligen öfverskattas, och att å andra sidan de motvägande olägenheterna dels
underskattas, dels alls icke tagas med i räkningen. Granskar man förtecknin-
garna öfver den svenska bokmarknadens alster sedan t. ex. ett tiotal af år
tillbaka, skall man endast undantagsvis påträffa ett öfversatt arbete, hvars
öfverflyttning till vårt språk är att räkna för en verklig vinst, mot massan af
dem, hvilkas försvenskande allt för gerna kunnat, ja helst bort uteblifva. För
öfrigt har ju intet annat yrkats, än att för en kort skyddstid öfversättning
utan egarens lof skulle förbjudas. Visserligen antager högsta domstolen, att
härigenom månget värdefullt arbetes öfversättning skulle omöjliggöras intill
skyddstidens slut, emedan den utländske egaren icke sällan skulle fordra ett
för svenske förläggare omöjligt arvode; men det är svårt att fatta ett sådant skäl
såsom allvarligt menadt, emedan det förutsätter, att utländingen skulle vara
på båda ögonen blind för sin egen fördel. Och om mot all sannolikhet ett
dylikt exempel en gång skulle inträffa, hvad vore väl dermed förloradt? Ett
verkligt »värdefulltv arbete, värdt att genom öfversättning införlifvas med vår
literatur, för att komma den ej språkkunniga »svenska allmänheten» till godo,
förlorar väl ej sitt värde under de få skyddsåren; erfarenheten lär oss, att
Dicke sällan? rätt gamla utländska arbeten öfversatts. Skulle i följd af öfver-
drifna arvodes-anspråk öfversättningen af en eller annan konjunktur-skrift för-
dröjas, tills den redan tillryggalagt det efemera lif, hvars gnista tändes af ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
