Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Konstslöjd-utställningen i Stockholm. Af G. Göthe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTSLÖJD-UTSTÄLLNINGEN I STOCKHOLM. 93
konst och slöjd, så att, då den förra helt förnämt gått sin väg för sig, nästan
all form i den senare förvildats, på sin höjd i lyxvarorna burit prägeln af
fransk elegans, — så har detta varit fallet hos oss så mycket mera, som vår
slöjd till stor del är utländsk eller i brist på starka, vid makt hållna inhemska
traditioner blott härmar utländingen. Sakna vi svenskar då helt och hållet
öga för riktig och ädel form, sakna våra handtverkare hvarje formgifningens
anlag, eller sakna vi slutligen alla traditioner af inhemsk egendomlig konstslöjd,
-hvilka vi kunna upptaga och till hvilka vi kunna anknyta vårt nutida arbete?
Ingendera delen. Ej ega vi sydländingens rika plastiska anlag. Men hvem, som
något känner vår bildande konst och dess historia, kan frånkänna oss formsinne?
Och hvad annat än en missuppfattning af konstens och slöjdens förhållande
samt en innött ovana hindrar oss att hos vårt bohag och andra slöjdalster be-
gära och, der den fins, se densamma formens adel, som vi uppskatta hos konst-
verket, der den blott nått en högre och friare utveckling? Och hvad våra
handtverkare beträffar, hvem vet icke, att hos dem ja bland vår allmoge och
i alla samhällsklasser icke sällan framträder en anmärkningsvärd »händighet»,
som ingalunda blott inskränker sig till mekanisk färdighet, och ett lifligt färg-
sinne? Hur många af våra konstnärer ha t. ex. icke utgått ur handtverken;
vi kunna också kanske tillägga: hur mången 8. k. artist hade icke der bort
qvarstanna, ja hur mängen hade icke der verkligen stannat qvar, om han och
andra vetat, att äfven slöjden för sin rätta förkofran kräfver hjelpen af konst-
närlig begåfning? Slutligen sakna vi icke heller så alldeles traditioner af na-
tionel konstslöjd, om man än i allmänhet får gå långt till baka, till och med
ända till de gamla graffynden och runstenarne, eller långt afsides från den
stora industriens allfarsväg, till väfstolarne i bondstugorna, för att finna reda
på rent nordiska motiv. Allt nog — här finnes fullt upp af anlag och krafter,
det gäller blott att hindra deras missriktning; här finnes äfven gömda skatter,
det gäller blott att tillvarataga dem. Så har man tänkt, och i denna anda
har man börjat verka med de små medel, som ännu i början stå till buds. Och
man har dervid kunnat stödja sig vid utlandets erfarenhet. Ty de stora verlds-
utställningarna ha ej blott gifvit nedslående och negativa lärdomar. De ha
tvärtom visat, huru sedan Europa på den första verldsutställningen (i London
1851) gjort den upptäckten, att dess slöjd i estetiskt hänseende stod i fullt
beroende af Frankrike, och att konstslöjd i högre mening nästan blott fans i
detta land, huru, säga vi, i synnerhet de stora länderna ansträngt sig för att
höja sin konstslöjd och gjort det med framgång. Englands föredöme är i syn-
nerhet lärorikt. Det var här rörelsen begynte. Vi tillåta oss att begagna en
aktad dansk författares framställning af saken. |
England hade icke förr (1851) fått blicken öppen för, hur långt det stod
tillbaka i konstslöjd, än man der beslöt att söka väcka folkets skönhetssinne
genom att samla skönt formade föremål af hvarje art och göra dem tillgäng-
liga för den stora allmänheten. Man inrättade det ofantliga South-Kensington-
muséet, medelpunkten för alla Englands sträfvanden att bilda smaken, verldens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
