Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Konstslöjd-utställningen i Stockholm. Af G. Göthe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRGÅNGEN. ANDRA HÄFTET.
Redan vid dess öppnande utlemnades en tryckt katalog eller som den
kallas »Förteckning öfver Utställare och utstilda föremål», men innan den ut-
lofvade utförliga katalogen utkommer med fullständiga uppgifter om sakernas
signaturer, tillverkningsår, stil o. s. v. torde det vara för tidigt att lemna nå-
gon mer i enskildheter gående redogörelse för utställningen, äfven om här vore
tillfälle dertill; vi skola nöja oss att i det följande kasta en öfverblick öfver
samlingen.
Utställningen upptager som nämdt fyra rum; af de två större är det ena
helt och hållet fyldt af porsliner och fajanser, det andra upptages dels af
möbler (kring väggarne), dels af glas, brons- och trä-arbeten, ur samt guld-
smeds-arbeten m. m.; det minsta rummet upptages af vapen samt arbeten i jern,
koppar, messing och tenn; det sista rummet, dit företrädesvis dyrbarheterna
äro sammanförda, upptages mest af elfenben, emaljer, guldsmedsarbeten samt
några odelade samlingar tillhöriga konungen och enskilda personer, hvarjemte
ena långväggen är dekorativt behandlad med möbelgrupper och andra föremål
mest i 1600-talets stil. de flesta tillhörande den nyligen aflidne kammarherren
grefve A. Bielke, i lifstiden som bekant en af vårt lands förnämste konstvänner
och konstkännare.
Redan en första blick på samlingen visar, att den eger en viss förnäm
karakter. Det vimlar af dyrbarheter, stora och små praktpjeser i silfver, guld,
till och med ädla stenar, vidare emalj, elfenben, gammalt äkta porslin o. 8. v.
Utställningen innehåller en verkligen förvånande rikedom af »pretiosar. Till
viss grad är detta mycket naturligt. Det är lättare att ha blick för ett dyr-
bart materials värde än för värdet i en gedigen form, också har man i all-
mänhet under tidernas lopp bäst tagit vara på de i materielt hänseende dyrbaraste
föremålen. Härtill kommer det egentliga samlarintresset, som helst tillvara-
tagit det sällsynta. TI intetdera fallet har det vackra och stilfulla i formen
varit den bestämmande grunden för bevarandet. Då nu egare till dylika alster
af gammal slöjd lemna sina bidrag till en sådan utställning som i fråga varande,
ligger det blott alltför nära tillhands att i första rummet välja det dyrbara och
sällsynta. Man får lika litet förvånas deröfver, som öfver att den skådande
allmänheten gerna och företrädesvis ser samlingen ur samma synpunkt: dyrbarhe-
tens och kuriositetens. Man talar gerna om, hur många tusen francs skola ha
bjudits för den porslinskoppen eller för den elfenbenskannan, eller hur många
tusen pund för den servisen af »Vvieux Sövres» o. 8. v. o. 8& v. Det är ju
för en annan mer idcel uppfattnings utbredande man anser sig behöfva arbeta,
och för hvilken man genom sjelfva utställningen just arbetar. Det kan emel-
lertid ej nog framhållas, att hela utställningen visserligen icke vore värd sin
möda och kostnad, vore uppgiften blott att visa en samling märkliga pretiosa
eller äfven tillfredsställa några samlares intresse. Här likasom i ett blifvande
konstslöjd-museum är det allra vanligaste föremål af det allra billigaste material
på sin plats, om det innebar de egenskaper, som tillfredsställa det bildade ögat,
d. v. s. det öga som fordrar både formens ändamålsenlighet och dess smakfull-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
