Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Nya filosofiska tidskrifter. I. Af C. v. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA FILOSOFISKA TIDSKRIFTER. 111
sökte man pejla »uppenbarelsens» djup, men huru mycket och hvad kan, i fråga om
religiösa lifsyttringar, rätteligen anses såsom allmängiltig sanning? Och sätter speku-
lationen» oss i stånd att till fullo utgrunda religiositetens väsen, att uppdaga lagarne
för dess historiska utveckling? Det var ej väl bestäldt med svaren på dessa ound-
vikliga indledningsspörsmål. Hvarken inom psykologien eller religionshistorien hade
vid denna tidpunkt en oomtvistlig gränsskilnad utstakats mellan inbillningsfostern
och den lifs lefvande verkligheten; icke heller hade det afgörande ordet yttrats an-
gående den kunskapsteoretiska frågan om möjligheten af ett i egentlig mening filoso-
fiskt vetande. Allt för ofta hade »spekulationen» försmått att bygga sin borg på er-
farenhetens hälleberg. Hennes famlande efter det öfversinliga blef derföre merendels
ett famnande af molnet i stället för gudinnan.
Men tiderna förändras och verldsåsigterna med dem. Filosofien i det nit-
tonde århundradets sista fjerdedel är ej densamma som under perioden närmast efter
Hegels bortgång, då »högern» af hans skola ansträngde sig i konservativ ifver att
medelst »dialektikens» bekanta konstgrepp skaffa stöttor åt kyrkolärans af kritiken
undergräfda dogmbygnad, under det att den radikala svenstern» oförsagdt styrde sin
farkost ut bland materialismens och gndsförnekelsens brottsjöar. Ett yngre tänkare-
slägte aktar det knappast mödan värdt att lyssna, då någon af de qvarlefvande trogne
— t. ex. C. L. Michelet vid 1870 års Hegelsfest — stöter i basunen för mästaren,
»der unwiderlegte Welt-Philosoph.» Tillvaratagande hvarje i hegelianismen inmängdt
sanningsfrö har den samtida filosofien ej tvekat att bryta stafven öfver systemets
kärna, panteismen. Man har nämligen kommit hans verkliga börd på spåren; pante-
ismen är, säger en berömd skriftstä!lare, till sin rätta härkomst »en ateism, som blyges
för sitt namn.» Sedan detta uppdagats, glesnar allt jemt skaran af tillbedjare i den
hegelska gudomens tempel. Väl förkunnas ännu från ett fåtal katedrar i och utom
Tyskland den underliga läran om en Gud, som först i och genom en oändlig utveck-
lingsprocess liksom växer till sjelfmedvetande och personlighet:
»Gud är ej till. Han blir, der han förnimmer
sig sjelf, lik spegelns bild, ej sedd, ej till.»
Nutidens sunda förnuft värjer sig dock med detta dräpande svar:
»Men hvad är Gud, som ej är till? Blindfönstret,
inpassadt i naturens öde sal! -
Oxögat på teatern, högsta mönstret
af falsk logik i hjernans jemmerdal.»
(Jfr. Tegnérs poem »Panteismen».)
Genmälen i en sådan anda höras numera ej sällan bland »skaldernas och tänkarnes
folk.» I Tyskland som annorstädes har under de senaste årtiondena forskningens
trollstaf kallat nya verldar fram i ljuset. Naturvetenskapen, fornkunskapen, det vidt
utgrenade kulturhistoriska studiet; den på fysiologisk botten fotade moderna psyko-
logien hafva för filosofen öppnat omätliga verklighetsområden i rummet, i tiden, i
nationernas och de enskildes själslif. Stäld i beröring med dessa väldiga massor af
stoff för spekulationen, med en åt alla håll vidgad synkrets, har filosofien ej kunnat
undgå att lämpa sitt förfaringssätt efter de ändrade omgifningarna. Att förfoga öfver
omfattande insigter på erfarenhetskunskapens fält, höfves för visso »vetenskapen om
tingens yttersta grunder.» Rotlösa, i luften sväfvande filosfem, alster af en konstruk-
tionslusta utan fasta stödjepunkter i det faktiskt och historiskt gifna, utdömas en-
stämmigt af det upplysta tidsmedvetandet. »Spekulativa resultat, vunna genom induk-
tiv-naturvetenskaplig metod» — så lyder mottot på det senaste årtiondets rykt-
baraste filosofiska verk (Ed. von Hartmanns »Philosophie des Unbewussten»), en an-
visning som den nyaste filosofien synes vilja endrägteligen taga till sitt rättesnöre.
Låter det sig ej förnekas, att i fråga varande yrkande på en »vexelverkan» mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
