Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje och fjerde häftena - Källor till svenska teaterns historia. I. Af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄLLOR TILL SVENSKA TEATERNS HISTORIA. 141
Ett årtionde sedan Erik Kolmodin, såsom vi ofvan nämt, förgäfves sökt
utverka sig tillstånd att uppföra skådespel i Upsala, blef en dylik ansökan be-
viljad Urban Hjärne, hvilken lät spela bl. a. en af honom sjelf författad tra-
gedi Rosimunda, vid konungens besök i Upsala 1665. En vitter domare yttrar
om detta skådespel »patt det skiljer sig ifrån hvad svenska vitterheten dittills
och äfven långt efteråt egt att uppvisa, medelst en styrka i karaktersdrag och
språk, en omvexling af teater-effekter och versarter, en tragisk uppfattning och
anläggning, med ett ord, ett slags aning af Shakspeare, hvarigenom det kan
kallas en förelöpare af det romantiska skådespelet hos oss. Det hemska af
skuggsyner omskiftar med hofnarrens upptåg och improviserade intermeder och
den högtidliga kören afkunnar sina straffdomar, liksom i de gamles sorgespel.
Noterna till de här afsjungna sånger äro ännu bevarade. Deribland angifves
ett nummer efter en tysk melodi, men de öfrigas härkomst är okänd»’. Hjärne
inrättade sjelf sin teater i Upsala och konstruerade det ganska invecklade ma-
skineri, som erfordrades för nyssnämda skådespel, och detta oaktadt han aldrig
varit i tillfälle att i utlandet göra förberedande studier härtill. Dessa hans
ovanliga anlag för teatern hafva förvärfvat honom det efterverldens omdöme
att Dhan var måhända det första dramatiska snille, som Sverige egt intill Gu-
staf III:s tid”.» Då Hjärne flyttade ifrån akademien, afstannade studenternas
dramatiska verksamhet. Åtskilliga år derefter (1682) satte sig dock Olof Rud-
beck och Peter Lagerlöf i spetsen för en nybildad trupp, som förtjenat hedern
att nämnas såsom den första inhemska teatertrupp i egentlig mening”. Ifrån
år 1685—1691 spelade detta sällskap, som kallade sig »Den Svenska Teatern»,
dels i Lejonkulan, dels i gamla Bollhuset, hvilket tannolikt var beläget på nuva-
rande finska kyrkans plats. Denna teaterpersonal bestod af ett urval bland student-
korpsens mest framstående vittra och musikaliska förmågor och förfogade, att
döma efter de uppförda skådespelen, öfver en ganska ansenlig kör och ballett.
Så förekomma t. ex. i »Lykko-Prisp, — en ballett, som vanligt blandad med
tal och sång, — hvilken uppfördes på Carl XI:s födelsedag 1689, icke min-
dre än 71 personer. Att scenerierna äfven voro praktfulla kan slutas af bl. a.
1 aktens 3 scen. »Teatern föreställer der en hafsstrand. solen stiger upp ur
vågorna under musik af flöjter, hvarvid Triton blåser tillsammans sina hjordar.
Sirener dyka upp och börja att sjunga och spela; echo svarar. Neptunus på
sin snäckvagn, jemte en hafsgudinna, åker fram; han lägger bort sin treudd,
stannar och lyssnar. Gudinnan, fången af den förtrollande musiken, somnar i
hans armar. Herdar och nymfer börja nu äfven att sjunga, hvarefter gudar
och menniskor gemensamt utföra en balleto. I en annan scen föreställes Jani
tempel o. 8. v.
1 B. von BESKOW: Minne af Urban Hjärne, (Sv. Akad. Handl., 29 delen), sid. 151
—152. — ? TIbid., sid. 163—164. — ? Att de gamla klassiska dramaturgerna fortfarande
studerades vid Akademien, bevisas af bl. a. den under Joh. Columbi presidium af O. Bere-
lins år 1684 utgifna afhandlingen: De fructibus ex veterum comoediarum lectione percipi-
endis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
