Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje och fjerde häftena - Källor till svenska teaterns historia. I. Af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄLLOR TILL SVENSKA TEATERNS HISTORIA. 143
år 1670 af magister Johan Velthen bildade, »berömda band», hvilket icke blott
var den i konstnärligt hänseende vigtigaste af 1600-talets vandrande komediant-
trupper, utan ifrån hvilket man äfven anser sig kunna genealogiskt härleda de
senare, mera namnkunniga truppernas stamträd ".
Den till Sverige anlända truppen uppförde på stora Bollhuset bl. a. den
23 Nov. 1696, kl. 3 e. m.” en tysk bearbetning af Messenii »Disa», afdelad
i sex akter, hvar och en tillökt med peine schöne Presentation» och dessutom
en epilog, hvari Tiden berättade Sveriges historia och Carl XI:s bedrifter.
Epilogen slutade med »en flygande örn, som på firmamentet fäste en glänsande
sol med konungens namn och devisen: »toto fulgebit in orbe.» Derefter gafs
en komedi, kallad: »Die erdichtete Trauer”.
Samtidigt med denna tyska trupp vistades i hufvudstaden ett annat sill-
skap under ledning af italienaren Sebastiano di Scio. Direktören sjelf lär, att
döma efter hans binamn »Arlechino», hafva vunnit rykte såsom komiker. I
Berlin hade han under några år låtit se sina skådespel och balletter, men äfven,
liksom de flesta af hans ärade medbröder, stått allmänheten till tjenst med
chirurgiska operationer, samt erhållit tillåtelse att försälja pbalsam och chemi-
ska medikament".» Hans uppförande derstädes af »Doktor Faustusp förorsa-
kade utbrottet af de andliges fejd emot teatern. Fem gånger spelade desse
komedianter på hofvet och erhöllo af Hedvig Eleonora resehjelp då de 1696
lemnade landet”.
Vid sidan af dessa hvarandra aflösande inhemska eller utländska skådespe-
laretrupper, plägade hofven och den förnäma societeten ofta förlusta sig med
fester af mer eller mindre dramatisk art. Åtskilliga urkunder omtala sådana
alltifrån konung Sigismunds tid”. Under 1600-talet kunna de hänföras till
trenne slag, nämligen herdespel, balletter och värdskap, hvartill ock möjligen
kunde läggas ett fjerde, torneringar. Herdespelen uppstodo då de schlesiske
och isynnerhet de niärnbergske diktarne, efter trettioåriga krigets slut, i brin-
nande åtrå att gifva luft åt den förtjusning, som den länge saknade freden
omsider uppväckte, »nästan uteslutande svärmade för idylliska föreställningar,
som vunno lifligt bifall likaväl vid hofven som hos folken ”.» Furstliga högtids-
fester, landtliga utflygter i sköna engder, hofskaldernas courtisanta toner —
1 Af Velthens epokgörande verksamhet meddelar Devrient en intressant framställning, I,
sid. 224—267. — ? Sannolikt detta år, möjligen 1691. — ? KLEMmMInG: 1. e., sid. 14—15.
— 4 WeErLnaAUer: I. c., sid. 473, not. 92. Om honom meddelas utförligare underrättelser i
PLUMICKE: Theatergeschichte von Berlin, sid. 59, 67. — 5 Anteckningar i Kammararkivet.
Ännu ett sällskap omtalas, men underrättelserna äro så knapphändiga, att man ej vet mera
om detsamma än att en viss Christina Kohlmeter 1699 erhållit 108 daler till ljus för »K.
M:s komedianter» (Blad ur Sv. Teat. Historia). Möjligtvis var det samma trupp, som komedi-
anten Joh. Aug. Ulich tillhörde, hvilken i April 1697 erhöll pass för att resa till Gefle.
(Eichhorns Samlingar). Han bar titeln »sachsisk comediant» och hade kort förut haft för af-
sigt att söka borgare-rätt i Köpenhamn samt derföre begärt att blifva antagen såsom »stads-
eomediant» derstädes. WERLAUFF: 1. c., sid. 292, not. 16. — 9 LJUNGGREN: 1. c. 160 o. ff.
— 7 OvErsKoU: 1. c., I, sid. 107.
Framtiden, 1877. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
