Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje och fjerde häftena - Frederik Paludan-Müller. Af G. Brandes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 «FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. TREDJE OCH FJERDE HÄFT.
yttrade derpå med sitt godmodiga småleende: dungdomen nu för tiden är dock
ej så galen, som jag trodde.» Med detta mycket vilkorliga beröm gingo vi.
Från den dagen hade jag fem år i rad den glädjen att höra till de ytterst
få unga män, som egde ständigt tillträde till Paludan-Muller.
2.
Han bodde om sommaren i Fredensborg och om vintern i Ny-Adelgade i
Kjöbenhavn, och det förekom mig understundom som om den tvåfaldiga vistelse-
orten svarade emot olika sidor af hans väsen och poesi. Han passade för sitt
sommarhem. Der fans något i hans väsen som var beslägtadt med de höga,
gtolta alleerna, med den regelmessiga trädgårdens rena luft och stränga tukt.
De hvita bildstoderna af grekisk-ogrekiska gudar och gudinnor mellan träden
erinrade om hans mytologiska dikter och öfverensstämde med lynnet hos den
skald, som så ofta hade sett och skildrat Venus och Aurora vid deras morgon-
toilette. Med alla sina stora och sällsynta skaldegåfvor saknade Paludan-
Muller i sin poesi det naiva; han var egentligen aldrig naturens skald, derför
egnade sig en trädgård fullt lika seå väl för hans poetiska stämning som en
skog. Det lilla slottet der ute, der snart den nya konungafamiljen flyttade in,
passade tillsamman med hans inre verld. Han var lojal och politiskt kon-
versativ så godt som någon, lojal som en man från Frederik VI:s tid. Då jag
en gång i ett samtal anmärkte ett och annat emot denna tid, svarade han
blott: »Ni har aldrig blickat in i hans trofasta, blå ögon: hade ni det, skulle
ni döma annorlunda.» Han kände sig glad och hedrad, när han då och då
fick besök af en af de unga prinssesorna; de vunno hans hjerta genom sitt älsk-
värda och okonstlade sätt; jag mins ännu, huru förnöjd han var en dag, då
prinsessan Dagmar hade förärat honom sitt porträtt jemte några vänliga rader.
"Ändtligen passade stället äfven för hans behof af ett ensligt lif. Han bodde
derute långt före och långt efter alla andra gäster från Kjöbenhavn; han lem-
nade staden, när almanackan lofvade vår, och flyttade in igen först när de
sista löfven fallit af. På detta sätt hade han en djup ensamhet att glädja sig
åt derute. :
Besökte man honom om vintern i Kjöbenhavn, fann man honom bland
mycket olika omgifniogar. Han bodde som sagdt i Ny-Adelgade, således vis-
serligen endast några få hus från Kongens Nytorv, men likväl vid en af de
dåligaste och mest vanryktade gatorna på den tiden. Hans icke särdeles ly-
sande ekonomiska förhållanden hade förmodligen föranledt honom att slå ned
sina bopålar här. Ingen besökande kunde från Grönnegaden eller någon af de
nvärmast liggande gatorna komma till honom utan att passera hela rader af
qvinnor, som stodo stilla eller trippade fram och tillbaka, ja som nästan spär-
rade trottoaren midt emot honom. Det var en underlig ödets skickelse, att
Kalanus” rene och stränge skald aldrig någon vinterafton kunde träda utom
dörren utan att hafva för ögonen så många och så talande vitnesbörd om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
