Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje och fjerde häftena - Frederik Paludan-Müller. Af G. Brandes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDERIK PALUDAN-MULLER. 155
gjorde perlan i denna samling. Man lärde i de berömde sönernas föga omta-
lade fader känna en författare, som tilldrog sig uppmärksamhet genom den
friskhet, med hvilken han uppfattade, och som tillfredsstälde uppmärksamheten
genom den klarhet, med hvilken han utvecklade lifsproblem eller vetenskapliga
spörsmål i en enkel, nästan klassisk brefform. Man fann i mannen en genom-
bildad frågare, en i hög grad vaken och forskande ande. De nu utgifna
papperen innehålla ånteckningar, som denne man under en lång följd af år
nedskrifvit, oftast blott för att klargöra sina egna tankar genom att fästa dem
på papperet, stundom för att meddela sig till en af sina söner eller utbyta
ideer med en vän. Det gör ett vackert och egendomligt intryck att se en
man, som är i besittning af så rika och brukbara förmögenheter, skrifva så
helt och hållet obekymrad om sina tankars utbredande och det bifall de möj-
ligen kunde vinna, så helt och hållet uppfyld af lusten att undervisas, så fjerran
ifrån tankön på att vilja lära andra, så ifrig att vinna klarhet och så likgiltig
för att vinna ett namn. Han har varit en af sin tids framstående personlig-
heter; man märker detta icke blott på grund af den innerlighet, med hvilken
han på hvarje utvecklingsstadium tillegnar sig sin tids ideer, utan ännu mera
af den talang, med hvilken han anar, hvad som skall komma, med hvilken han
glimtvis framställer såsom förmodan eller hypotes, hvad en senare tids veten-
skap har bevisat. Ännu obekant med Hegel, tumlar han i sin ungdom om
med dialektiken; utan att känna Herbart antyder han i afhandlingen om har-
monien mellan de fysiska och de psykiska lagarne Herbarts föreställningsmeka-
nik, och mot slutet af sitt lif upptäcker han i det innerliga sammanhanget
mellan föreställning och begrepp en af de utgångspunkter, som kritiken af He-
gels logik hos Trendelenburg och andra snart skall gripa. ... Han visar sig
från början till slut som en högt begåfvad dilettant inom filosofien, som sysslar
med uppgifterna, bringar en och annan till sitt rätta uttryck oeh i sitt sökande
uppgifver den ena för att öfvergå till den andra utan att föra någon under
sökning helt och hållet till slut.»
Härefter följde, punkt för punkt, en sönderdelande kritik af biskopens
filosofiska förfaringssätt, och artikeln slutade med dessa ord:
»Man kan från en naturalistisk filosofis synpunkt hafva icke så litet att
invända mot författarens försök; men man behåller ett skönt och tilltalande
intryck af hela personligheten. Det är en man som har lefvat ett stilla, verk-
samt och inom sig sjelft rikt lif, alltid produktiv och alltid mottaglig för in-
verkan, gestaltande sina egna och omgestaltande andras tankar i en okonstlad
och ädel språkform, som tillhör honom, och som från honom gått i arf såsom
det goda går i arf; man återfioner denna stil i skalden Paludan-Mullers verser
och i historikerns manliga och ypperliga prosa. Han har egt kännedom om
sina företräden; han har lika fyndigt som vackert skildrat sig sjelf sålunda:
Den tankekälla i mitt inre, som alltid flutit jemnt, lugnt och rikligt, aldrig
brusande, har hela mitt lif igenom varit mig en outtömlig källa till lust och
näring. Omvexling af sinliga intryck har jag derför utan saknad kunnat und-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
