Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje och fjerde häftena - Frederik Paludan-Müller. Af G. Brandes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. TREDJE OCH FJERDE HÄFT.
ehuru tryckt 1868 redan är skrifven år 1865, låtit en och annan doktrinär
invändning mot diktens ämne komma på tal’; men den doktrinära estetiken
har spelat ut sin roll och den tid är förbi, då man trodde sig kunna föreskrifva
skalden, hvad han fick välja till ämne för sin dikt och hvilka gränser hans
realism skulle iakttaga. Det gifves ingen gensägelse af denna art, som icke
en dikt slår till jorden, när den har kommit så långt, att den lefver. »Adam
Homo» har uti sig det lif, som öfverlefver en lång rad af menniskogeneratio-
ner. De skrifter, som nämdes tillsamman med denna dikt, då den kom ut,
äro redan glömda, under det att man förmodligen skall om några hundra år
ännu vända tillbaka till i fråga varande skaldeverk såsom till ett af den dan-
ska literaturens klassiska arbeten: ty Adam Homo är ett historiskt dokument
af första ordningen på samma gång som ett konstverk.
Visserligen har en förgången tidsålders åskådningssätt lemnat efter sig
starka spår i denna satir, som försöker att höja sig öfver sjelfva denna tids-
ålder och döma den. Men utan en så kraftig stödjepunkt i hela den tradi-
tionela teologiska och sociala lifsbetraktelsen skulle skalden & andra sidan icke
kunnat cga den aldrig vacklande säkerhet i sitt moraliskä omdöme, som nu gör
dikten så klar och genomskinlig. För honom liksom för hans samtid i Dan-
mark är Strauss en fasa och George Sand en löjlighet. Han är så ifrig att
få angripa den förre, att han redan omtalar honom i anledning af faddrarnes
första samtal vid Adams dop, och detta ehuru Adam då boken utkom, år 1841,
måste tänkas vara omkring 25 år gammal och Strauss bok kom ut först 1835.
Och skall han framställa en representant för den qvinnotyp, han afskyr, tror
han sig icke kunna göra det bättre än genom att i henne karrikera qvinno-
emancipationen och låta henne hafva George Sands porträtt på sin vägg. Men
man bör icke haka sig fast vid ett enstaka oförståndigt omdöme eller vid en
underordnad inskränkthet i någon enstaka punkt, der det är så mycket som
vitnar om den mest genomträngande förståndsskärpa och mest omfattande and-
liga synvidd, Låt vara, att Almas »Religiöse Betragtninger», hvilka i allo på-
minna om den aflidne biskop Paludan-Miällers papper, väl mycket fördjupa sig i
dogmatiska grubblerier; de äro tänkta, så som man kunde vänta af en qvinna,
och den känsla, som uti dem framträder, är alltid skön. Huru själfullt är icke
det ständiga bekymret för, huru det skall gå med djefvulen på den yttersta
dagen och hoppet om att äfven han skall blifva salig! «Låt vara, att de meta-
fysiska trådar, som slingra sig genom berättelsen, de strödda betraktelserna om
frihet, tillfällighet och nödvändighet, redan nu förefalla oss litet gammalmodiga ;
de intaga så litet rum i det hela, att de icke kunna skada totalintrycket på
något mottagligt sinne. Och hvilken rikedom af djupa och klara intryck står
icke sålunda qvar!
Det har stundom förefallit mig, som vore detta det manligaste, det mest
maskulina skaldeverk, som skrifvits på danska. Huru många andra af våra
Y Aesthetiske Studier 8. 181.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
