Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje och fjerde häftena - Åsigterna om vintergatan. Af H. Gyldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. TREDJE OCH FJERDE HÄFT.
bete »The Theory of the Universe» af Thomas Wright." På grund af egna iakt-
tagelser hade denne uttalat såsom sin åsigt, att stjernorna ej äro regellöst strödda
i rymden utan ordnade efter eller på ömse sidor om ett fundamentalplan. I
sjelfva detta plan skulle stjernornas ömsesidiga afstånd vara minst, men detta
skulle ökas i mån som det vinkelräta afståndet från planet blefve större. Ett
sådant förhållande antydes för oss derigenom, att stjernor synas i större antal
nära viotergatan än längre bort från densamma. MWright’s iakttagelser syntes.
tala för en sådan hopning af de ljusare, med blotta ögonen skönjbara stjernorna,
således ej endast för dem, af hvilka sjelfva vintergatan består; men huruvida.
detta resultat af iakttagelserna äfven var fullt pålitligt, gör Kant icke till föremål
för någon undersökning. Han säger endast: »Hvar och en, som under en klar
natt betraktar den stjernprydda himmelen, varseblifver det ljusa band, som, ge-
nom mängden af de stjernor, hvilka derstädes äro mer hopade än i andra him-
melsdelar, och dessas i följd af den i de stora afstånden minskade tydligheten,
företer ett hvitt ljus, hvilket vi kalla vintergatan.» Kort derefter tillägger han,
väl på grund af Wright’s iakttagelser, att af de 2,000 stjernor, gom det obe-
väpnade ögat kan upptäcka på himmelen, den största delen anträffas i en icke
särdeles bred zon, hvars midt intages af vintergatan.
Hufvudsakligen ur dessa förutsättningar söker Kant att härleda sin him-
melsteori. — Bina betraktelser inleder han på följande sätt. »Emedan stjer-
norna icke äro satta på en ihålig himmelssfer, utan förlora sig i himmelens djup,
den ena längre aflägsen än den andra från vår syopunkt, så följer af denna.
företeelse (nämligen att stjernorna äro hopade omkring vintergatan), att deras
utspridning i rymden ej är lika i alla riktningar, utan att denna har försiggått
efter ett plan, som går genom vår synpunkt. Stjernmängdens beroende af
grundplanet är så otvetydigt, att äfven de stjernor, som ej egentligen kunna
räknas till vintergatan, likväl äro desto tätare sammanhopade, ju närmare de
befinna sig vintergatans cirkel.» Han antager således att alla stjernor bilda ett
gemensamt system af den antydda beskaffenheten, nämligen ett sådant der de
särskilda kropparna i största mängd förekomma i närheten af ett och samma
plan, men om utsträckningen af detsamma i olika riktningar af planet har han
ej något förmodande. Emedan vidare vintergatan ter sig såsom cn storcirkel,
så sluter han att äfven vår sol hör till samma system.
Att stjernorna nödvändigt äro i rörelse följer deraf, att de i annan hän-
delse, i följd af den ömsesidiga attraktionen, skulle störta tillsamman. Att
vidare dessa rörelser tillika äro omloppsrörelser, tager han för gifvet, och härpå
uppställer han allt flere och flere analogier emellan vårt solsystem i smått och
stjernsystemet i stort. Redan vida utöfver gränserna för sin tids positiva ve-
tande drar han ej i betänkande att medelst ytterligare konklusioner fullständiga
sin verldsbygnad. »Om» heter det pag. 177 »alla stora verldssystems medel-
! Wir wollen den Gedanken, den er (Wright) vorgetragen, zu bessern und ihm diejenige
Wendung zu ertheilen suchen, dadurch er an wichtigen Folgen fruchtbar sein kann, derew
völlige Bestätigung den kinftigen Zeiten aufbehalten ist. — Nat. gesch. des Himmels.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
